Välkommen hem

Ja detta är två ord som kan betyda så mycket för så många personer där ute. Det lilla barnet som kommer hem från skolan, det vuxna barnet som är hemma på en vanlig söndagsmiddag, den vännen som är inbjuden av en annan vän på en middag eller enkel fika. Tänk att aldrig får höra dessa ord, att aldrig få känna dig välkommen hem. Aldrig få känna att du hör hemma någonstans eller att du inte betyder något för någon. Det måste vara en hemsk känsla

http://www.youtube.com/watch?v=x9muVloKw3M

Att sitta och lyssna på denna låten får mig att känna än mer för dessa utsatta personer som har denna känslan inom sig, att inte tillhöra någonstans, osäkerheten. Har ju varit i den sitsen till viss del innan, idag är jag där absolut inte längre vilket är helt underbart. Jag har ett hem att gå till, där jag känner mig välkommen, där mina vänner är välkomna närsom, dörren är alltid öppen brukar jag säga. Barnens kompisar är alltid välkomna, något som jag själv inte fick uppleva. Var alltid tvungen att "kolla av läget" hemma innan jag kunde ta hem någon. Var det en bra dag, eller var det en dålig dag.

Mycket av dessa tankar kommer upp nu av den anledning att vi går emot julen. En tid av en otrolig spänning, glädje och förväntan. Men de som inte känner likadant, de som upplever denna högtid som en otroligt jobbig tid, ångest, ensamhet, bitterhet, aggresivitet. Ja känslorna är många, men det är lätt att glömma det jobbiga, eller om det är som så att man vill inte se dom utan att man väljer bort det. Men vi är människor allihopa och alla borde få känna denna glädjen, värmen.
Ja jag vet, jag har förändrat min syn på det hela, bortser det ytliga, går mer in på djupet. Julen för mig handlar absolut INTE om klappar i mängder, mat i överflöd mm mm utan det handlar om närhet tillsammans med de som betyder mest för mig, min familj. Att få vara tillsammans utan att känna en massa måsten, bara ta dagen som den kommer. Denna hysterin som det är kring klappar, barnen som jämför, har du inte fått det senaste spelet, den senaste skinnjackan. Vad är det vi lär våra barn??? Vad är det för grund vi lägger?

Mina barn har gått från en period i livet då de fick allt de pekade på, deras kärlek blev köpt genom saker, belönade med saker, till att få en helt annan del i livet som innebär att man inte får allt man pekar på, att man faktiskt får spara ihop till olika saker i livet, att deras kärlek inte kan köpas.
Det första var det varken jag eller Hasse som stod för utan en sk mamma som är borta från mitt liv numera och även barnens liv. Kanske låter hårt men det var det bästa beslut jag någonsin har tagit. Det rika liv jag, älsklingen och våra härliga barn har idag går inte att jämföra med det vi levde i innan. Aldrig att jag vill eller kommer att gå tillbaka till det igen. Inte en chans. Den andra biten är det som jag och gubben håller på och lägger grund nu för barnen. Lite tufft för en då 7 och 4-åring att förstå varför det blev så helt plötsligt. Idag vet sonen (10 år) till en mycket liten del varför jag bröt. Dottern (7 år) vet knappt inget, hon är för liten för att få veta ännu anser vi, kanske är det fel, kanske är det rätt. Det får tiden utvisa.

Men gör mig en tjänst, tänk steget utanför det trygga du har runt om dig. Alla har inte den tryggheten.