Knepigt det där med vänskap

Hur man den ena dagen kan vara vänner och så bara för att i nästa andetag

stå utanför den gruppen?? Det berör mig inte så mycket direkt, men jag kan

inte annat än förundras över det hela. Är man inte fin nog, tillräckligt häftig,

har man fel syn på livet?? Ja man kan verkligen sitta och fundera över detta.

Men nä, det hoppar vi över. Det bara slog mig nu när jag läste lite på ett

annat ställe på nätet.

Jag har mina nära vänner och dom känner jag mig trygg med, de andra var/är

bara väldigt ytliga visade det ju sig allt eftersom tiden gick. Tur att man inte

är som person att man öppnar sig för vem som, hur som, utan att man försöker

att läsa av personerna som man träffar...

Bara ett litet kort inlägg.