Deltidssingel...

Ja idag så åkte min gubbe iväg på scoutläger och kommer inte hem förräns nästa fredag. Det är tomt här hemma utan honom. Känns otroligt konstigt. Satt precis nyss och kom på mig själv att vänta på honom, att han kommer hem om ett par timmar. Men nä, han gör ju inte det tyvärr. Barnen har varit iväg hela dagen hos kompisar och jag har tagit hand om en sån trevlig sak som tvätten

Ikväll så blir det bara en massa mys tillsammans med barnen. Kolla på nån bra film, lördagsgodis, och det huvudsakliga, bara vara.

Lite bilder.....

Gamla hus har alltid en historia bakom sig..

Underbara Gränna

Solnedgång

Ett imponerande träd..

3/4 dels familjebild

En tjej som frös och inte tyckte vi var kloka...

pappa instämmer till fullo :) /Hasse

Lika galen som sin mamma...

Lika bra att hoppa i, finns ingen återvändo då..

Lite kallt, men bada skulle vi, ja jag och Adam i alla fall.

Ett besök på kokeriet är självklart när man åker till Vimmerby.

Underbar låt

http://youtu.be/EuemQGnSH6c

Låter orden prata för sig.....

Sommaren är här......

Ja det får man ju faktiskt ta och skriva under på att den har kommit. Kanske är det som så att det känns mer nu i och med att man snart går på semester. Ja det är faktiskt bara 2 pass kvar, dock är det dygnspass, men det gör ju inget. Snart är man LEDIG...

Har varit på Skuruhatt och Skurugata idag och tagit en herrans massa bilder. Så det får bli en bildkavalkad idag...*ler*

Orkar faktiskt inte lägga in alla 136 bilderna....*ler* De ligger på min facebook sida istället. Går lite snabbare där än här...hmm...

Ha en go kväll där ute, det ska vi ha här hemma med Allsång och nån film.

Kram kram

Musik är som balsam för själen

Är riktigt glad för att det finns så mycket olika musikstilar där ute. Alltid finns det någon som passar ens sinnesstämning som man har just då.
Jag älskar låtar som jag kan härleda till något. Det kan vara en strof i refrängen, ett par ord bara som gör låten riktigt betydelsefull just för den delen.
Man känner att man blir alldeles varm inombords när man hittar just DEN DÄR låten.

Vilken är din favoritlåt??

Sommarlov

Igår klockan 11 så var det klart, sommarlovet är här för att stanna i 10 veckor. Det är två härliga ungar som verkligen ser fram emot denna tiden på året. Bara vara, inga tider att passa, inga tidiga mornar eller kvällar.
I kyrkan så sjöng alla klasserna varsina sånger, det är riktigt mysigt tycker jag. Se deras glädje när de står där framme och framför dom. 3 stycken ifrån klass 6 hade hand om presentationen och lite spex, en av dom var min brorsdotter. Hon var jätteduktig, ja det var dom alla tre. Hon var även en av dom som sjöng en låt tillsammans med 2 tjejer till, Det vackraste sjöng dom. Hade rysningar över hela kroppen så fint gjorde dom den. Mysigt.
Rektorn höll tal också som alltid, men detta talet var riktigt bra och inte så där tjatigt och långdraget som det lätt kan bli när rektorer ska prata.
Hade en underbar dag igår tillsammans med barnen och älsklingen. Hade beställt en tårta från Thimons som vi hämtade när vi var klara i kyrkan. Sen hem och fika på den samt kollade på Trassel. Den var riktigt mysig.
Åkte senare ut till Sandsjö värdshus för att äta lite go mat. Det visade sig att 4 av Emmas klasskamrater också var där ute, så hon var mer med dom än med oss... Men det är bara roligt att se. Adam och Emma hade tagit med sig badkläderna, men tyvärr så började det regna så badet ville de inte prova på..*ler*
Spelade spel och lekte resten av dagen tillsammans med dom små kottarna, hmm de är inte så små längre dock..hihi... De somnade gott i sina sängar sedan.

Idag så är gubben iväg på folkrace i Målilla, sonen är hos en kompis och Emma är här hemma. Gjort en runda på stan tillsammans med henne innan. Även denna dagen går i myshetens tecken. Ikväll så ska jag ut på Coverfestivalen tillsammans med Sandra, ska bli riktigt roligt. Hoppas bara på bra väder, eller i alla fall uppehåll, så trist om det regnar ju.

På tisdag så är det dax för återbesök till Värnamo samt diskussion angående plastikbiten också. Det ska bli mycket intressant och se vad de grundar saker och ting på...
När man kollar på deras hemsida så har de kriterier, men när man ringer dom så säger de andra kriterier, så frågan är ju vilket man ska lita på. Har skrivit ut det och kommer att ta med det ner till dom och ställa dom mot väggen angående det hela. Blir så trött på det hela att få olika besked hela tiden. Nä vi får som asgt se vad som sägs när vi kommer ner.

Ja det är lite av vad som händer i mitt liv just nu.

Lördag....

Mitt i helgen är vi just nu. Här sitter jag ensam hemma. Körde iväg gubben min innan ikväll till en kompis. Känner att det är bara jag som är ute och far, träffar kompisar and so on, så nu var det hans tur.
Haft mys tillsammans med barnen ikväll, kollade på Kvällen är din på tv4. Lite berörd vart man allt. Speciellt när det kommer till barn som har det svårt av olika anledningar, sjukdomar med mera, med mera. Det berör extra mycket, i alla fall för mig.

Fick ett meddelande ifrån en otroligt go vän att hennes mamma har insjuknat hastigt i akut leukemi. Tårarna rann och jag kände en otrolig känsla av hjälplöshet. Långt ifrån bor hon, så det är inte bara att svänga förbi och bara vara med henne. Men jag finns där via tele oavsett när och hur. Det vet hon hoppas jag. Denna otäcka sjukdom, varför skördar den de som inte har gjort något ont i livet???
Svärmor gick ju bort i cancer, hennes bror gick bort i cancer??? Varför?? Vad är det för mening med att de som "sköter" sig och hela den biten är de som åker på denna otäcka och hemska sjukdom?? Det finns många frågor inom mig när det kommer till detta. Man ser så många som missköter sina liv, gör allt för att visa att de inte bryr sig med mera. Men dessa människor drabbas inte av något ont, hur kommer det sig?? Är det meningen att man ska strunta i allting och bara gå omkring och dra. Nä det tror jag faktiskt inte... Jag tror ändå att man ska sköta sig, men ändå göra det bästa av allt som kommer framför en på livets väg... Alla får vi våra beskärda "bumpar" på vår väg, avstickare som vi bara måste prova, se vad som händer. Utan dessa misstag, utmaningar så tror jag inte att vi kan utvecklas som människor.
Tror att allt har en mening med sig, även om vi inte ser dom direkt så tror jag nog att i slutändan så förstår vi vissa saker ändå, inte alla men många av dom i alla fall.

Det mesta av sakerna som vi får genomgå medför en viss styrka, styrka i att kunna gå vidare, försöka se det ljusa i tunneln som kan kännas otroligt lång och besvärlig i många lägen. Men det finns ett ljus längre bort, det är jag övertygad om.

Ta hand om varandra där ute. Man vet aldrig vad morgondagen har med sig i sina tankar.

Hmm

Kom inte direkt på någon bra överskrift idag. Vet inte riktigt var jag har mina tankar och så idag. *ler* Som vanligt så blir det mycket musik här hemma när jag känner så här av någon konstig anledning. Celine Dion är det som regerar även denna dagen.
Ute skiner solen för fullt, den tränger igenom molnen så starkt. Tyvärr så blåser det ganska så rejält dock så det är inget vidare väder att ligga o sola i och njuta. Men det kommer andra dagar som man kan göra det på.

Livet kan vara bra komplicerat många gånger, eller är det vi människor som gör det mer komplicerat än det behöver att vara??!! Ja jag tror nog att det är det sista dock. Med andra
ord så är det bara vi människor som man kan ändra på det hela för att göra det mindre komplicerat, men det är fasen lättare sagt än gjort märker jag. Men vad fasen, samtidigt så lever man ju bara en gång, och ska man leva så ska man väl göra det till fullo, eller är jag helt ute och seglar...

Avslutar dagens inlägg här......

Träning

Ja det är vad jag fögyller mina dagar med just nu. Tränade igår i 1,5 timma, idag 1,5 timma samt imorgon blir det också 1,5 timma eller något sånt. Det är så underbart skönt, särskilt när man vaknar med träningsvärk dagen efter...*ler*... Knäpp, jag vet, det tar jag inget extra för.
Vi är ett gäng från jobbet som har börjat att träffas där nere och köra ett pass. Det började med att Sandra drog med mig, jag drog med Micke och idag följde Marcus med också. Det blir pass mycket roligare då när man är fler som gör det tillsammans. Vilket i sin tur även gynnar förhållandet på jobbet oss emellan. Man får ju lite samma intresse vilket kan underlätta emellanåt.

I övrigt så är det ganska så lugnt, ja hyfsat i alla fall. Adam skall till tandläkaren idag, igen, och ta nya avtryck inför tandställningen. Han hade riktig ångest innan i morse inför detta. Hade glömt att ringa och kolla vad de skulle göra, men det löste sig och han fick veta vad som skulle hända när vi kommer ner. Kanske låter lite överdrivet, men det har varit en hel del tandläkarbesök nu det sista för hans del och dom är inte slut i och med detta besöket heller. Nä han har en lång väg nu framför sig med diverse besök. Kan jag då underlätta för honom genom att kolla av vad vi ska göra de gånger vi är där så må det vara hänt. Det som skrämmer honom lite med det han skall göra idag är att det gör så ont säger han. Kan ju tyvärr inte säga att jag förstår honom, för jag har in en susning om hur det känns. Så jag får ju gå på hans ord angående detta.

Har snöat in en del på att lyssna på Celine Dion nu, varför vet jag inte riktigt, men hon har en otrolig röst som inte går av för hacker. Så avkopplande men ändå så kraftig. Funkar nästan till alla tillfällen i livet.

http://youtu.be/LQ_Gf0CcE-Y

Nähä lite mat i magen innan hämtning av sonen.

Smartson

Har skickat in en ansökan om att få bli en testpilot angående Arlas nyalansering när det gäller Kesella Kvarg. Den ena med Hallonsmak och den andra med Rabarbersmak.

http://smartsontestpilot.se/arla-koket-kesella/bli-testpilot/

Klicka in där och kolla.

http://www.youtube.com/watch?v=qVjK6d3cNi0

Klicka även på länken här ovan för att se videosnutten.

Hoppas att allt är bra med er där ute.

Ledig....

Ja nu vart man ledig ända tills på måndag, känns lite konstigt. Gillar ju inte att vara långledig egentligen. Ja inte för ofta i alla fall. Har lite på känn att en par av mina kollegor ser mig som lite bossig, men det är absolut inte med meningen, men vad ska man göra när man känner att det är lika bra att göra det själv då det inte är någon annan som har gjort det. Visst, jag gillar att ha många järn i elden, men kan också slappna av. Men emellanåt så känns det lite som om de blir lite lacka på mig, men det trista är att ingen säger det till mig, utan jag fick höra det av en annan kollega. Ja ja, nu är detta inte någon jättekatastrof, jag kan hantera det, men ändå känns det lite trist, det går inte att komma undan.
Nu börjar det märkas vem man trivs med att jobba tillsammans med bäst. Har ett par stycken som jag känner mig helt bekväm med och man kan säga vad man vill och tycka vad man vill utan att det blir tjafs, egentligen så är det nog bara en eller två som jag är lite så där obekväm med. Men det är som en go vän skrev i sin blogg. Så här är det ju på varenda ställe som man jobbar på. Men lite kollar man nog vem man jobbar med.

Har lite tankar i skallen nu igen. Tankar om livet, om det som händer runt om mig. Och än en gång så får viss musik mig att fokusera ordentligt vilket känns skönt. Just nu så är det lugna låtar som gäller.
* Hero
* Think Twice
osv
Båda dom låtarna betyder två helt olika saker för mig, men det är ändå skönt att lyssna på dom, att få tankarna i gungning så man kanske kan få lite rätsida på det hela, men det återstår ju att se i efterhand, det är ju inget man ser eller kan veta innan.

Men men, sånt är livet hos mig.... Tack o hej.

Kalmar tor

Idag var det dax för Smålandscupen i Kalmar i Folkrace. Väl där nere så skulle vi träffa Hanna och Micke för första gången. Hanna och jag har pratat länge över nätet och via sms men det hade aldrig blivit av att vi har träffats, men nu var det ju läge för det, äntligen. Hon är precis som jag hade föreställt mig, nä förlåt, hon är längre än jag trodde...haha... Sån härlig tjej hon är med sin humor och sprudlande skratt. Och våra barn föll för henne direkt och Emma bjöd upp Hanna på pannkakslektion i sommar..*ler* Självklart är ni varmt välkomna, inget snack om den saken.

Folkracet bjöd på mycket och mer, men tack och lov vart ingen skadad trots en hel del rejäla rullningar. Vädret visade sig ifrån sin bästa sida med strålande solsken hela dagen, hmm, med lite lätt bränd hud dock på mig och Hasse. Barnen är man duktig och smörjer in...*ler* Hasse har fått en riktigt rejäl så kallad bonnabränna, han ser för rolig ut. Tur att han trivs att gå i tshirt... Hade sett lite roligt ut annars om han hade kommit med linne...hihihi.... Förlåt älskling....

Det märks att barnen gillar att åka på dessa arangemang, de njuter, tjoar och tjimmar och hejar på sina favoriter, eller som Emma säger, jag hejar på den som vinner....hihi

Resten av kvällen kommer att gå i lugnets tecken... Kanske kolla på nån film eller spela något spel. Imorgon så är det jobb som gäller hela dagen.

Ha en fortsatt bra helg där ute.

Sonens dikt/läxa till farmor

My grandmother name was Gerd

My grandmother didn´t like cats

She had a yellow car

My grandmother liked to drink coffee

My grandmother Gerd died on 17´th of march

Det var inte utan att det tårades i mammas ögon. Hasse visade mig det
igår och han hade haft det riktigt jobbigt när han läste det också vilket jag
förstår fullkomligt.
Man ser vilket djup sonen har inom sig när det gäller tankar och ord. Bara att han
bestämde sig för att skriva om sin farmor. Han hade det lite jobbigt på begravningen,
det märktes på honom, men ändå så tog han hand om sin mamma?!

Han var hos tandläkaren idag och skulle få sin tandställning, men det visade sig tyvärr
att det kommer att bli en ännu längre resa för honom. Tandställningen får vänta, hans
ena framtand är förlorad helt, den är inte död ännu, men på god väg på grund av att hans
hörntand har legat och gnagt på roten. De drog ju ut två tänder i höstas just för att dom bakomliggande skulle få plats att komma ner utan problem men tyvärr gjorde dom inte
det utan fortsatte att växa snett neråt. Så nu ska vi ta nya avtryck och tandregleraren måste
ta kontakt med käkkirurgen i jkpg plus lite andra specialister då hon känner att hon inte
kan ta besluten helt själv. Men huvudsaken är ju att det blir bra för sonen, det
är det viktigaste.

Lite bilder.....

Kollegans modelluppdrag...*ler*

Ute på Picknick i Torsa Stenar

På alla 4 i landen..*ler*

Emmas uppträdande i påskas

Vi tre på picknick

Lek nere vid bäcken.

Bus mellan syskonen

Mor och son

Märks att våren är kommen.

Det syns på många av bloggarna som man kollar på. En viss skillnad på mängden av inläggen tycker jag mig se. Ja det är likadant på denna bloggen. Mycket tid spenderas utomhus även för oss numera. I helgen så var det ju valborg och första maj. I lördags var det en helt underbar dag. Solen sken ifrån en klarblå himmel fram till 18-tiden. Då blev det värsta stormen och vräkte ner regn. Frågan som funderades på här hemma var om vi ska strunta i fackeltåget eller inte. Men vi plockade fram regnkläder och varmare jackor.
När det var dax att gå ner till torget så vräkte det ner, humöret var ju så där om vi säger som så. Men ungarna sprang omkring och lekte datten och brydde sig inte om vädret så värst mycket. När det började bli tajm för att tända facklorna och ställa upp oss så slutade det regna och jag kände hur humöret steg ganska så radikalt upp i topp. Härligt.
Frälsningsarmén började spela sin marsch och vi travade på uppåt Hembygdsparken. Inga missöden på vägen upp, alla barn skötte sig kanon. Emma gick nästan hela vägen med sin fackla, avlastade henne ett par korta stunder bara. Väl där uppe sen så ser man ju ett antal barn som inte har fattat respekten för just eld och farligheten. Var ett par stycken som man fick säga till att lägga av. Man undrar ju lite var föräldrarna är. Dessa var inte så gamla. Men inga missöden där uppe heller. En kompis till Adam följde med hem till oss en stund. Det var ju inte så värst varmt tyvärr.

Tidigare på dagen så var vi nere på stan, det var långlördag och en kollega skulle gå på podiet som modell, måste nog säga att det gick bra. Höll sig kvar på the runway...*ler* Tog ett par bilder, tänkte att jag skulle förstora upp och sätta upp det på jobbet.. haha.. Vi får väl se. Snygga kläder var det i alla fall. Till Emmas stora förtjusning så spelades det enbart låtar ifrån mello så hon stod och sjöng med i alla låtarna. Musiköra som hon har...

Denna veckan är det riktigt lugnt på jobbfronten. Kör lite idag och sen är det bara ett par pass kvar denna veckan.
På torsdag så blir det tripp till Jönköping då det är dax för det årliga Vårruset. Ska bli jättekul, vilket det alltid är. Förra året tänkte jag ju att jag skulle intervalla, men Ewa och jag power walkade istället vilket är lika skönt det. Kommer tyvärr inte ihåg den exakta tiden, men jag hoppas lite att jag slår den i år. Det återstår att se dock på torsdag.

Nä nu är det dax att ta tag i dagen.

Sköt om dig där ute.

Kram

Påskdagen är över

Har haft en underbar påsk tillsammans med min lilla familj. Bara vara, det är vad denna helgen har inneburit. Så mysigt att få ha denna tiden tillsammans med barnen och gubben. Gårdagen var vi i jönköping en sväng, kollade på en ny cykel till Adam, han växer ju så det knakar och kan inte ha sin cykel längre tyvärr. Men det är ju livets gång så det är ju bara att gilla läget. Den han ville ha visade det sig att han bara kan ha kanske ett halvår eller max ett år, för det var fel tumstorlek på ramen. Däcken stämde men inte ramen. Men vi åkte till en annan affär och där hittade han en där vi hittade den rätta ramstorleken, men vi avvaktar en stund till, plånboken gillade inte riktigt det priset just nu.

Idag så har Emma sjungt med sin barnkör på FA. De var jätteduktiga alla tjejerna. Finns en tjej i den gruppen som är en riktig lite dramaqueen....haha... man är ju glad att man inte är förälder där i alla fall, men tur att alla är olika i och för sig.

Sen i tidig eftermiddag så kom Jenny och Anders samt Pebben hit för att käka lite god fruktsallad, och sen blev det en del spel, promenad runt sjön samt inköp av pizza innan de åkte hem runt 21.. Alltid lika kul att träffa dom och bara umgås, precis så som det ska vara ju.

Nähä nu blir det lite film tillsammans med gubben innan nanedax. Imorgon är det jobbedag som gäller, 9-21.

Nästintill fullbokad dag...

Mitten på veckan. Dagen är bokad från och med klockan 10 idag. Då är det pysseldax för Emma, eventuellt Adam också, han har inte riktigt bestämt sig ännu. Smycken är det som ska göras. Efter det så drar vi kosan upp till Aneby, pappa ville bjuda oss på lunch idag och lite sånt. Ska ta en sväng på Mejeriet när vi ändå är där uppe. Alltid lika kul att gå där och strosa.

Ikväll sen så hade jag funderingar på om man skulle ta sig till gymet en sväng, eller om man skulle ta med sig barnen till badhuset och blöta ner oss, det är också alltid lika uppskattat.

Varmt skulle det bli idag, men solen skulle väl inte direkt stråla ner på oss utan den skulle komma imorgon istället tror jag, i alla fall om man ska tro på väderprognoserna.

Fast å andra sidan, nu när jag tittar ut så visar sig solen en del ju.

Påsklov

Ja men är ju redan där. Barnen tycker det är superskönt att vara lediga, och jag kan förstå dom. Men om man får vara lite egoistisk utan att det sticker alltför mycket i andras ögon så saknar jag mina ensamma stunder....*ler*.... Är inte samma sak att ta dom på kvällstid som att ta dom på dagen när barnen är i skolan. Man har mer energi på dagen än på kvällen...haha... Men vad att göra, finns inget alternativ. Idag så har vi varit ute mer eller mindre hela dagen. Här på trädgården, hoppat studsmatta, spelat boll, frisbee med mera, med mera. Sen hade Emma en tandläkartid. Packade därefter picknik korgen och trampade iväg på cyklarna uppåt Muggebo. Så underbart härligt nu när våren prunkar. Hmm heter det så, jo jag tror det i alla fall...Vi lekte vid bäcken, höll på att skriva i bäcken, men det hade blivit lite fel tycker jag nog... Satt i solen på filten och bara njöt av lugnet, fåglarna och självklart fikat. Barnen testade om bullar kan flyta, det kunde dom..hihi.. Trodde att jag såg en herrans massa groddyngel igår när jag var där ute med jobbet, men ack så fel jag hade, tyvärr. Men skam den som ger sig, ska upp o kolla lite längre fram igen. När en annan var liten, ja på stenåldern, så fanns det hur mycket yngel som helst där i den bäcken. Vet inte hur många bunkar man tog hem, men av någon konstig anledning så överlevde de aldrig till att bli grodor..*ler* Det är lite kul att sitta här på balkongen och kolla på folk. Vad olika människor klär sig, det är ju inte vetigt. Jag har ju gått i linne och 3/4 byxor hela dagen idag, och rätt som det är så kommer det en person i en riktigt tjock vinterkappa cyklandes??!! Men vad hände, var det inte en riktigt härlig vårdag med en otrolig värme. Nä inte enligt den personen i alla fall....hihi... Men de allra flesta har tagit av sig jackan och bar den på armen när man kollade. En annan sak som är lite rolig är ju att när solen kommer fram så myllrar människorna ut ur våra hus. Det verkligen kryllar av folk överallt. Men det är härligt att se. Det börjar kännas lite på armarna att man har fått lite färg idag. Men det var ju det som jag ville ha. Gillar att både känna mig och se lite fräsch ut vilket man faktiskt gör genom att få lite färg på kroppen. Nu har jag ett antal dagars ledighet framför mig, och det är egentligen bara onsdagen som är uppbokad. Känns mycket bra. Att kunna ta dagen som den kommer, inget stress. Det enda som är att jag ska hoppa in och jobba för en kollega imorgon som var tvungen att vara ledig på grund av lite möten. Självklart ställer man ju upp då. Ge och ta, det är ju det som gäller här i livet, är det inte så?? Om 5 veckor så är det dax för kryssning, tillsammans med 3 kollegor. Det ska bli så otroligt roligt så ni anar inte. Ser verkligen fram emot det. Blev Birka denna gången igen. Ska åka en lördag, det var längesen som man åkte en lördag just. Men vill man festa lite mer än man gör när man har barnen med sig så blir det ju att åka en lördag eller en fredag. Gott att åka nu framåt vår/sommar tiden också. Man får ju hoppas på att det kommer vara ett kanonväder så man kan ligga på däck och sola lite, bara njuta av tillvaron och ledigheten. Tiden dit kommer troligen att bara rusa, men det återstår ju att se. Nähä om man skulle ta och göra lite nytta. Funderar på att ta en promenad senare ikväll. Skulle vara lite skönt. Ha det gott, och njut i värmen.

Vilken lycka

Att äntligen ha ett jobb som man kan längta lite efter att få gå dit.

Har varit ifrån i 3 dagar nu, och jag riktigt längtar tills

om 1,5 timma då jag får gå upp dit igen och

jobba. Spelar ingen roll att man kör 42 timmar denna helgen,

det är ju roligt och så givande.

Om det ringer i telefonen och man ser att det är jobbet

eller en jobbarkompis så gör inte det något.

Innan har det varit som så:

- Suck, nej inte nu igen, vad vill dom nu?? Jag är ju ledig. mm mm

Men denna känslan som jag har numera är ju helt

underbar. Jag vet att jag kan tjata ihjäl mig om det

men det är nog inte så konstigt

egentligen.

Satt häromdagen här hemma och kom på att jag har inte ont i min rygg eller

hand längre. Det hade jag mer eller mindre för jämnan

innan. Trött som ett as på morgonen innan, nu vaknar jag

innan klockan ringer på morgonen,

pigg och utvilad.

Nä det finns verkligen inga som helst nackdelar att jag bytte

arbetsplats. Känner mig lite stolt över att man vart

utvald till detta. Det måste ju innebära att man har gjort något

bra under alla år som man har

jobbat inom kommunen.

Men det är INTE en gång som jag har ångrat att jobba

med människor inom kommunen.

Nä det är min grej.

Nu så ska jag ta tag lite här hemma innan jobbhelgen börjar.

Mitt-i-veckan-inlägg

Onsdag, smakar på den dagen, snart är det helg igen. Dagarna går så in i vassen snabbt, lite för snabbt kan det kännas emellanåt. Dag nummer 2 är avklarad på kursen för att bli Arbetsplatsombud. Tycker fortfarande att det är intressant. Pratade med en nere på sektionen idag varpå jag får frågan om jag vill gå vidare till steg 2, utan att blinka hade jag svarat ja. Tyder det på att jag brinner lite för det hela, eller jag kanske är ute och seglar. Tycker det är intressant och roligt att lära sig något nytt. Vi satt vid ena fikarasten idag och diskuterade just den här biten att som arbetare får man inte reda på något, det är ingen som talar om vilka rättigheter men också skyldigheter som man har. Än mindre angående vilka försäkringar man har och vad det ingår i dom. Det har vi gått igenom en hel del idag. Visst, det är ett stort och tungt ämne, men det måste ju gås igenom, men det hjälper en till att hjälpa någon annan. Ikväll så är det scouthögtid. Adam ska få lite fler märken som vi ska sy fast på hans skjorta alternativt hans scarf. Det återstår att se. Lite pyssel att hålla på med senare ikväll. Till helgen så blir det jobb hela långa helgen. Men det känns ändå bra att jobba när man ändå är på jobbet. Värre är det att jobba dessa småpass som man har haft emellanåt. Nä, skönt med långa pass.

Ha en fortsatt härlig onsdagskväll.

3dagars utbildning

Ja det är vad jag genomgår just nu. En 3dagars utbildning inom facklig regi, tanken är att jag ska bli Arbetsplatsombud/Skyddsombud. Intressant är det. Det finns mycket i våra lagar och avtal som man inte har en aning om när man "bara" jobbar. Men nu så ska det bli ändring på det hela.

Har ju en kompis som jobbar som chef som jag kan bolla lite tankar med och han även med mig. Kan ju bara bli bra tror jag nog. Nähä nu så är det sängen som gäller.

GOD NATT

En helg till minnena

Helgen är över. En helg fylld med jobb, mycket skratt, mys med familjen, bus med familjen, teater och en härliga underbara vårkänslor. Ja det är väl så som jag kan sammafatta denna helgen faktiskt. Var på teater tillsammans med Emma, en kompis till henne och dennes mamma. Det var Nässjös svar på Glada Hudiks gänget. Det var riktigt kul att se och höra deras glädje på scenen. Emma sjöng med i mer eller mindre alla sånger, min lilla sångerska. Hon uppskattade hela teatern och pratade mycket om den efteråt. Förra året var hon och jag uppe i Aneby hos pappa och lyssnade på Vocal voices som gjorde en musikal tillsammans med olika gruppboenden i Aneby. Det är så härligt att se, denna glädje som sagt, men även att de är helt accepterade i samhället. Det finns fortfarande så många som tycker det är något farligt med våra funktionshindrade. Men jag vet ju också det att det är ren och skär rädsla och okunskap. Men det är lite frustrerande när det är personer i min egen ålder som för över denna inställning på sina barn. Då kommer vi ju aldrig att komma ur den negativa spiralen. Nä fram för mer positiv inställning inför annorlunda människor.

Mycket om lite....

Musik för mig kan vara otroligt förlösande.

Tårar, skratt, känslostormar inom mig bara väller

fram om det är rätt musik för just det tillfället.

Just nu så spelas det musik ur mappen Lugna låtar

på Spotify. Och jag bara njuter, tänker och funderar.

Låter väldigt djupt, men det vet jag väl inte riktigt

om det är egentligen. Men man måste ibland bara

sitta ner och funder, tänka och bara vara.

Då passar lugn musik bäst för mig.

* Hero

* Du får inte

* Alyssa lies

* Håll mitt hjärta

* Håll om mig en sista gång

Ja listan kan göras otroligt lång, men jag stannar

där för denna gången iaf.

Igår var det en jobbig kväll för min älskade man. Märkte på honom att det var något

och konfronterade honom lite. Det var som att trycka på en

knapp. Han bröt ihop totalt. Vi bara satt här i soffan och

höll om varandra. Ingen sa något, det behövdes inga ord

i det läget. Vi visste båda vad det var.

Hans mammas bortgång kom över honom igår. Det var något

han kom på under dagen och var på väg att

ringa Gerd och berätta, men det går ju inte längre.

Lider så otroligt mycket med honom. Hon tillförde

så mycket i livet.

Visst hade vi kanske inte så superduper bra kontakt mellan

henne och mig på grund av en annan person.

Men efter att den personen försvann så blev det bättre, kan

känna att jag saknar henne jag också.

Hon tillförde mycket både innan hon blev sjuk men även under hennes

sjukdomstid i form av empati.

EMPATI

Det finns så många där ute

idag som inte har någon som helst form av empati.

Men när man ser på sina barn hur de tar farmor för den hon var

det sista och att det inte var något konstigt med det.

Man ser på dom när de träffar på någon med något

handikapp att de ser personen bakom handikappet så att säga.

Det är ett stort bevis på empati hos mina barn.

RESPEKT

När någon ligger på dödsbädden så är det viktigt (för mig) att

man respekterar situationen och gör det bästa

av det hela. Barnen var ju med inne och tog farväl

av farmor. Tyst och stilla, men pratande var de där inne,

jag och Hasse hade inte sagt något eller förmanat mm mm som

många kan göra i det läget. Men det behövdes inte.

Med dessa två orden kommer man ganska så långt med i livet, och

jag tror ju som så att om man kan ge sina barn

den grunden så har man nog lyckats med en stor bit

inför framtiden och vad den har i beredskap för dom.

Men är de trygga i sig själva så tror jag att

de kan komma långt.

Ja det är mycket tankar som snurrar idag, vet inte riktigt varför

men de bara är där. Kanske jag kan sortera dom, kanske inte.

Ta hand om dig där ute.

Jag är med och tävlar om ett kanonsnyggt armband inne hos Karro. http://www.appelblomman.blogspot.com Gå in och tävla du också....

Godmorgon

Klockan 7 så slog man upp sina blåa ögon och mötte denna söndagen. Gick ut i köket och kollade på tempen ute och insåg att våren är äntligen här. +7 står det. Så härligt. Man kan ju bara önska att solen ville visa sig lite mer också. Det skulle ju vara som pricken över i-et så att säga.

Första omgången med frallor står i ugnen och gottar till sig nu. Ska köra en omgång till oss andra sen också. Emmas är ju alltid först ut så man vet med säkerhet att alla redskap är totalt rena, ja visst man kan diska, men varför jobba i onödan.....

Vad dagen har med sig idag vet vi inte riktigt ännu, men fortsatt städning är ju min plan i alla fall samt att rensa färdigt det på trädgården som påbörjades igår. Grannen under oss hade kommit ifrån sin promenad och berömt för det som var gjort. Då blir det ju att man gärna fortsätter. Hellre att ha det som så att man måste inte men man får gärna. Att vara husägare innebär ju att du måste, särskilt om man bor i ett tätt bostadsområde, för jösses om man råkar glömma klippa gräset, eller rensa den där rabatten.......... Nä så vill jag inte ha det igen. Kanske är ett hus på landet något för oss, men verkligen inte nu i dagsläget. Barnen vill inte flytta ut på landet, gick inte ens att "muta" Adam med en fyrhjuling....hihi..... Så det projektet är nerlagt, gubben och jag får väl göra det när barnen har flyttat ut.

Tänk att ha detta huset, liten lagom trädgård samt utsikt över en sjö som det går att både bada och fiska i. Vore så underbart skönt. Bara höra tystnaden, lugnet och bara njuta. Ja det får bli sen. Barnen måste få säga sitt först och främst. Ja så länge de bor hemma alltså...hihi..

Nähä om man skulle ta och fortsätta med frallesatsen nr 2..

Ha en bra dag där ute.

Piggare mamma - lack familj.....

Hmm, går det ihop sig, japp det gör det här hemma i alla fall. För så här är det med mig, när jag har varit sjuk och dan så händer det ju inte så mycket på städfronten ifrån min sida, men när jag börjar piggna på mig så får jag sånt otroligt städdille...haha... Det är precis som om jag behöver städa ut bacillerna med buller och bång. Så det är det som sker här hemma idag. Inga direkta glada miner på resterande av familjen.....hihi....

Kanske blir mer fart på gubben om jag iklär mig som ovan lättklädda damen..hihi

Begravningen gjord

Igår så var svärmors begravning. Det är alltid jobbigt med begravningar, speciellt när man har känt personen i så många år. Men det var jättefint med alla blommor, psalmer som svärfar hade valt utefter vad svärmor gillade. Kistan var underbar med liljekonvaljer längs med sidorna, vitbetsad och enkel men respektfull. Det var många som kom och hedrade den sista resan, med både blommor och att vara närvarande. Självklart så glömmer man ju näsdukar, tårarna rinner, näsan rinner, bredvid mig satt Hasses ena kusin som delade med sig av sina näsdukar, tack Sara. När man sitter där och är som mest ledsen så känner man en liten hand, Adams, som tar min och trycker den lite hårt, precis som att "det ordnar sig mamma". Har en otroligt emotionell son som visar sina känslor och inte håller dom inom sig, vilket jag är riktigt glad och tacksam för. Att ta avsked framme vid kistan är alltid jobbigt, att ta ett sista hejdå. Att få lägga den sista blomman, att få hedra en människa en sista gång. Ja det är riktigt jobbigt. Efteråt så samlades nästan allihopa nere i Missionskyrkan där det var uppdukat riktigt fint på borden. Landgång fick vi, alla som hade specialbeställningar fick sina, det var inga bekymmer vilket är härligt, särskilt när det funkar. En del tal och lite sång var det under de timmarna som vi var samlade. Barnen höll sig mest nere i källaren i gympasalen vilket de var helt nöjda med. Skönt, för det finns nog inget jobbigare för ett barn att sitta och lyssna på när vi vuxna pratar om och om igen. Det måste man ju som vuxen ta hänsyn till. Har fortfarande svårt ändå att ta till mig att hon inte finns hos oss längre. Det kommer ju säkerligen att ta ett bra tag ändå innan man fattar det.

En dag i taget

Vila i frid Gerd

Ja, hmm, en överskrift..

Gubbens telefon ringde innan när vi var på stan tillsammans. Det var svärfar. Svärmor är sämre och läkaren som hade ringt trodde inte att hon skulle klara dagen. Hämtade barnen, de ville följa med, och åkte direkt in till henne. Både svärfar och Hasses bröder kom en stund senare. Ja vad ska man säga. Har suttit palliativt ett ex antal gånger innan så man vet ju hur det kan fungera, men när det kommer så nära inpå en så är det långt ifrån samma sak.

Satt och pratade lugnt med svärmor, det verkade som om hon reagerade lite emellanåt med att "öppna" ögonen lite, men de är tomma.

Hon får ju morfin med täta mellanrum just för att hon inte ska ha ont. Det kan inte finnas värre än att ligga och ha ont men inte kunna förmedla det till någon. Vilket i sin tur kan bygga upp en sån ångest utan dess like tyvärr. Men nu har hon inte det tack och lov.



Efter 2 timmar så undrade barnen om vi inte kunde åka hem så jag och barnen åkte hem, Hasse stannade kvar.

Det är ju bara att konstatera att vi har 2 underbara barn. Inget tjafs, de kände att de ville "säga" hej då till farmor, de tar det lugnt och respekterar situationen.

Hasse skickade ett antal sms under kvällen här nu och 21,30 så somnade svärmor in, mycket stilla och lugnt när de hade suttit och pratat om midsommar och lite sånt. Kändes skönt för hennes skull att hon slipper lida mer nu och att hon har det mycket bättre där hon är idag.
Det var 2 mycket ledsna barn här hemma som jag satt med och låg bredvid när de somnade efter att vi hade pratat mycket om det hela. De saknar sin farmor, helt klart.

Vila i frid Gerd.

Livets gång tyvärr, men ändå

Hasse fick ett samtal i lördags angående sin mamma. Hon hade åkt in med ambulans i fredags med nackvärk och ett nedsatt allmäntillstånd. Det är väl ingenting säger ni nu, nä kanske inte för en frisk person, men för en person med två former av cancer så kan det vara allvarligt.

Igår ringde han igen. Cancern har spridit sig och sitter nu även i 4 nackkotan och det finns inget mer att göra. Morfin och smärtstillande är det som står på schemat numera. Ett annat boende blir det också snabbt nu då hon inte klarar sig hemma längre. För mindre än ett år sen så firade hon sin 70-års dag med stor fest. Glömsk, ja det var hon, lite disträ så där som lätt dementa kan vara men ändå med och hade det roligt.

Detta året har gått riktigt jäkla fort.

Hennes bror gick ju bort för 1 eller 2 år sen i samma vilket gör att tankarna går ju dit förstås. Man hoppas ju bara innerligt att det går fort så hon inte blir liggande som ett kolli. Det finns nog inget värre direkt än att bara vänta ut döden mer eller mindre.

Såg min man gråta för första gången igår, stod och bara höll om honom, vad mer kan man göra??

Märker på honom att det är riktigt jävla jobbigt just nu för honom, samtidigt som han gör ALLT för att slippa prata om det, ALLT för att slippa ta på det jobbiga. Det är hans sätt att gå igenom det hela, men det är lite frustrerande då jag helst pratar om det som är jobbigt, men det är bara för mig att bita ihop, han vet var jag finns när han vill prata.

Det är så otroligt orättvist att vissa personer kan leva sitt liv hur som helst utan att bry sig över huvudtaget om något, medans andra lever som man ska och drabbas så hårt på en och samma gång. Förstår inte riktigt hur det är tänkt att man skall förstå denna biten. Men det är nog tyvärr inte meningen att vi, den lilla människan, ska förstå. Men jag vill förstå, jag vill veta vad meningen bakom det hela är??!! Men jag vet samtidigt att det är inget som jag någonsin kommer att få svar på, tyvärr.

Ja jag vet inte riktigt mer vad jag ska skriva direkt tyvärr..........

Kärlek

För snart 17 år sedan så mötte jag min man to be så att säga. Det visste jag ju inte då förstås, men det var verkligen kärlek för första ögonkastet. Det föll sig naturligt att vi började prata då han och jag var de enda nyktra på den midsommarfesten. Jag hade med mig en dansk citronläsk och den delade vi på. Vi pratade om både mycket och mer, om vad kommer jag inte ihåg idag. Vi gick bort till dansbanan i Spexhult. Det var ju som sagt midsommar och det var dans kring stången. Men vi dansade inte. Men däremot så fick vi gå o leta efter en kompis till honom som hade "försvunnit" någonstans i fyllan och villan. Han hade däckat i en buske men vi fick upp honom och Hasse körde honom till deras tält på mopeden. Sen mötte han uppe mig på vägen bort emot stugan, så jag fick skjuts. Väl vid stugan så satte vi oss på trappan en sväng och då kom en kompis till mig som var bra dragen. Hasse gick iväg med henne och jag kan väl villigt erkänna (idag) att jag vart lite avundsjuk och svartsjuk, men jag gick ner till sjön och satte mig, mötte dom på vägen ner och det blev en missuppfattning vilket gjorde att jag satt där nere o funderade mycket. Han hade åkt förbi för att kolla att allt var okej med mig, men det vet jag inget om. Var helt uppslukad av fladdermössen som flög bara en knapp halvmeter framför mig ovanför vattenytan. Det var så rofyllt och fridfullt.

Men jag begav mig sakteliga upp emot stugan efter nån timma eller så. Då satt han på trappan och väntade på mig. Satte mig bredvid honom och han la armen om mig och gav mig en kyss. Där var ju jag fast sen.... Delade säng den natten, han tog täcket hela tiden och jag vågade inte ta tillbaka det så jag frös järnet den natten.

Dagen efter så skulle han åka och plocka ner tältet och den delen och jag åkte hem. Men vi pratades vid och träffades lite den veckan, men sen åkte jag på semester i 2 veckor och det var de längsta veckorna i mitt liv. Jag ville bara hem. Vet inte hur många lappar/brev som jag skrev dom veckorna till honom. Vissa har han faktiskt sparat och det är ju lite kul att läsa nu så här i efterhand...*ler*

Det var så mysigt att komma hem sen efter dessa veckor, att få umgås med honom, kramas och bara vara.

Vi har gått igenom både en, två och tre saker, ja det finns säkerligen fler saker. Men vi står här än idag sida vid sida och jag skulle inte vilja stå där med någon annan vid min sida.... Han känner mig utan och innan, idag. Det tog oss lång tid att komma dit vi är idag men jag skulle aldrig ha klarat av det utan honom. Han är min stöttepelare, mitt allt.

Älskar dig Hasse över allt annat.

Utskälld??!!

Ja det vart jag av Hasse nyss. *snyft* Nä jag förstår honom. Har en dag idag som jag känner mig totalt misslyckad med tanke på min viktnedgång. Har ett par vänner som jag tycker har gått ner så otroligt mycket mer, de är smalare och allt det där. Hasse blev riktigt arg på mig när jag berättade hur jag kände, men med all rätt. Jag hade en bra mycket högre när jag gjorde min vikt än vad dom hade. De har inte gått ner lika mycket som jag har men ändå är de ju smalare. Men det är svårt att få in det i min skalle känner jag. Något frustrerande är det samtidigt. Har till dagens datum gått ner från 136 kg till 82 kg. Det är en rejäl skillnad, jag vet. Men samtidigt så vill jag vara smalare. Vet att det är riktigt mycket hängskinn som jag förhoppningsvis får hjälp med under detta året.

* Jag vet att det är stor grej som jag har gått igenom,

* Jag vet att det är många kilo som jag är lättare nu,

* Jag vet att jag är mycket gladare och mer positiv numera

* Jag vet att jag kan leka mer aktivt med barnen

Men ändå så är det svårt att få in det i skallen. Särskilt när man ser hur mycket det är ändå som finns kvar. Ja ja. Jag får ta mig igenom denna dagen också, vilket inte är svårt egentligen. Är glad att jag har Hasse som säger ifrån, som inte mjäkar med bara.

Tack älskling.

Denna bilden togs för 4 år sedan

Denna bilden togs nyårsafton 2010

Kärlek

Att få känna den där äkta kärleken är inte alla förunnat, men jag har hittat den men vi har haft det bumpigt på vägen hit, men det har väl alla par emellanåt. Men jag tror nog att det har gjort oss både säkrare och starkare i varandra.

Älskar dig min gubbe.

överskrift??

Ja någon sån kommer jag inte på idag, vet inte riktigt vad jag ska skriva heller för den delen ännu, men det ger väl sig under tiden som jag skriver. Dagen idag har varit helt okej hitills, lite upp och ner emellanåt, men det är ju såna dagar som man har ibland, inte så mycket att fästa sig på direkt. Bättre att släppa och gå vidare emot nästa stund på dagen, eller nästa dag kanske till och med.
Känns lite tomt idag, men jag vet inte riktigt vad det är för tomhetskänsla. Har inte kunna ta på den och säga att det beror på just DEN saken eller så. Lite frustrerande också på sätt och vis. Lättar om man vet vad en känsla beror på istället för att ha det så som det är idag.

Kan sakna nån ibland, men vem är denna någon?? Har underbara vänner som finns bara ett samtal bort. Den personen som jag saknar mest, som man bara kunde gå och ta en fika hos, sitta i flera timmar och bara tjöta, men likaså inte höras på ett bra tag, men ändå kändes det som om man träffade henne igår. Hon visste och vet allt och lite till om mig och jag om henne, det är sann vänskap mellan oss, men det är ett antal massa mil emellan oss. Kan sakna henne så otroligt mycket. Sicken idé och flytta bara så där och så långt bort dessutom..*ler* Hon får flytta hem igen tycker jag nog allt.
Har haft mycket roligt tillsammans men även varit såna jätteovänner när vi var små, men vi växte till oss tydligen. Hon var den förste som fick veta när vi väntade våra underbara kottar, det var henne jag berättade för när vi skulle gifta oss, det var henne som jag kunde komma till med allt, bara prata, gråta, skratta, ja allt. Det var självklart ömsesidigt, eller är ju fortfarande förstås.

Hittade en grej här innan på nätet som jag ska ta en ordentlig funderare på. Men det krävs lite planering i form av barnvakt. Men det löser sig säkerligen, det tror jag nog, men det är lite bök och stök, men som sagt, i slutändan löser det sig säkert.. Kommer att bli kanonroligt. Tror nog inte atthan förväntar sig något sånt.
Har gjort som så i och med att fyller så nära varandra, att vi hittar på något tillsammans istället för att köpa presenter till varandra. Man hittar ju sina egna vägar som funkar här i livet. Det är en väg vi har valt som funkar för oss.

Nä nu så ska jag ta och gå för att sova en sväng. Fick hoppa in inatt lite akut, bra om man kan sova en stund innan då.

Ny vecka, ny måndag.

Japp så är det och så kommer det alltid att vara när måndagen kommer. Men det är en helt okej måndag tycker jag nog allt. Från och med idag så kommer jag att påbörja mitt nya jobb på "riktigt" och det känns otroligt skönt. Härligt med lediga förmiddagar, lediga dagar mitt i veckan. Det finns många stora fördelar med att jobba inom vården, självklart finns det också nackdelar, men jag anser att fördelarna är bra mycket större och fler än nackdelarna. Det är nog en del i det hela att jag stannar kvar inom vården och trivs jättebra.

Har ju testat på att jobba på kontor, men det är absolut inte min grej över huvudtaget, jag vill jobba med människor med ett omväxlande schema. Vad gör det att man jobbar kväll/helg/dag eller natt. Det är mycket fördelar med det. Nackdelarna är ju att man missar viss tid med familjen, men det får man ta igen när man är ledig istället.

Lite jobbigt idag..

En sak som jag har lärt mig på den "hårda vägen", tyvärr, är att stress påverkar mig oerhört negativt, särskilt när det gäller här hemma. Då behöver jag gå undan, lyssna på hög musik, helst i lurarna bara för att "ställa om huvudet" så att säga, svårt att förklara. Men just nu så sitter jag här med Scooter i lurarna på hög volym.

Strax så kan jag gå tillbaka till lite lugnare musik känner jag nu vilket är skönt. Men det är något jobbigt när jag blir så stressad, tårarna kommer och jag vet knappt ut eller in. Lika bra att gå och gömma sig i ett hörn och dra en gammal filt över sig istället för att vara i vägen för resten av familjen.

Samtidigt så är det skönt att jag känner igen symtomen och kan då ibland, inte alla gånger mildra det, idag gick det inte, hann inte stoppa mig i tid tyvärr, så nu sitter jag här. Tack och lov för Spotify.......... och alla mina spellistor, de är guld värda såna här dagar.

Vet precis vad som har utlöst det hela, men tyvärr, eller jo jag kan avblåsa det hela, men har valt att inte göra det av olika anledningar. Nu fanns eller rättare sagt, jag tog mig tid till att lugna ner mig och bara andas. Förr om åren har jag inte gjort det, utan kört på tills jag stupat istället, nu så känner jag ju igen symtomen som sagt och kan påverka det hela innan det går för långt. Underlättar en hel del faktiskt.

Nähä om man skulle försöka lite igen.. Lite i alla fall.

Att blicka tillbaka gör en stark???!!!

Ja det ligger lite i det faktiskt. Att det som har varit stärker en oavsett om man vill eller inte. Alla människor har ju ett förflutet med sig, det går aldrig att komma ifrån. Men däremot vad man väljer att göra med det, det är ju det som ligger i ens makt. Väljer man att det ska trycka ner en så gör det det, men väljer man att blicka framåt och komma stark ut ur det hela så tror jag nog att man blir det också.

Jag har valt att blicka framåt, att känna att livet är mitt nu. Det är en känsla som inte har funnits hos mig innan. Det är också en känsla som får mig stark, som får mig att känna mig som en hel människa och inte en splittrad person längre.

En vän bad mig att skriva ett mail igår till henne, vilket jag avslutade idag. Det fick man att tänka tillbaka lite. Fick en liten sorgsen känsla inom mig vilket jag inte har fått innan. Ledsen och arg har jag gått igenom, men detta var mer en sorg. Sorg över hur det har varit, sorg över hur det hade kunnat vara utifall att. Men som en annan vän sa till mig idag, låt det inte påverka dig negativt utan blicka istället framåt och se det som att jag har blivit så mkt starkare genom allt som har skett. Ligger en hel del i dom orden vilket jag självklart tar åt mig.

Dessa 4 veckor som har varit nu så har vi haft handledning som grupp och det är en sak som varje personalgrupp borde få som en förmån. För oj vad man lär känna sig själv samtidigt som man lär känna sina kollegor som man hur som haver spenderar en hel del tid med genom livet. Sen är det ju som så att ju tryggare man är i arbetsgruppen desto bättre blir det för brukarna, det går inte att undvika.

Satt i bilen i måndags och åkte in till jönköping, det var bara vägar och jag fick vårkänslor i hela kroppen. Vägarna är bara, himlen är inte så snöig eller vad man skall säga. Härlig känsla. När vi var färdiga i jönköping och vände kosan hem igen så vräkte snön ner och allt vad vårkänslor hette försvann bara så där. Lite tradigt, men det är ju så det är. Men till och med jag börjar bli trött på vintern men mest kylan nu. Skulle väl bli mildare till helgen vad jag förstod av vädret häromdagen, bara att hålla tummarna för det nu då.

Kanske man skall göra det själv???

Ja det vore kanske inte så dumt, man slipper "böna och be" samt

att det är ju alltid roligt att träffa nya människor, människor som

delar samma intresse som mig. Ja varför inte. Nackdelen är ju att

man alltid får åka iväg själv och inte med den man skulle vilja åka iväg

med istället, vilket kan vara lite tråkigt, men vad ska man göra????

Ja det tål ju att tänkas på, utan tvekan...

Kanske man kan få med någon mer som man känner som vill samma

saker. Det finns både en och två som jag vet

skulle vilja.

Men sen så ska man ju komma till den punkten att föra det

på tal, för hur som haver så tycker jag ju att

det skulle vara roligare att göra det

med en viss person, men samtidigt så kan

jag ju dock inte "tvinga" den personen till detta.

Då blir det ju ändå inte bra.

Ahhhh jag vet knappt inte ut eller in...

Varför??

Hur kommer det sig att vissa saker som är självklara för en annan inte är

det för den andre personen??? Så konstigt kan det väl inte vara heller?

Kanske är jag som är ute och seglar i mina tankar om hur jag skulle vilja

att det skulle vara. Ja jag vet inte direkt... Tycker inte att det är för mycket

att be om. Men men. Ja jag vet inte. Skulle bara vilja det ju.

Trodde att det handlade om att ge och ta??!!

Kanske jag som har missuppfattat

allting

angående hur det fungerar.

Jag vill ha ett hus vid havet.....

* Tro

* Mot okända mål

* Sparvöga

* Om du såg mig nu

Ja listan kan göras lång med bra och tänkvärda låtar som Marie Fredriksson har skrivit. Många är riktigt djupa med otroligt bra texter som riktigt berör.

Att kunna få ha ett hus vid havet skulle göra min själ så otroligt lugn och glad. Havet är en sån grej som kan lugna mig otroligt mycket. Sitt

* lugn

* våldsamhet

* styrka

* rogivande

som det meddelar oss andra som inte lever i havet. Att kunna sitta på en klipphäll en varm sommardag i flera timmar, bara låta tankarna flyta iväg med vågorna som rullar in. Men likväl en stormig höst/vinterdag när det vrålar för fullt och skummet yr in över stränderna. Spelar ingen roll för mig. Havet är mäktigt och har en läkande förmåga, iaf för mig.

Det är många gånger som jag har gått iväg ner till havet, stranden för att komma bort, bort från oroligheterna, men när jag har suttit där ett par timmar så känner jag ett sånt starkt lugn att jag kan gå tillbaka och bara vara. Det är många texter som har kommit fram när man har suttit där på klipporna eller på stranden. Många tårar som har runnit, många skratt som även har tittat fram emellanåt. Många timmars av saknad när man har varit ifrån den man älskar. Men också många timmar tillsammans med sin älskade, hand i hand längs strandkanten, sittandes tätt tätt intill varandra längst ute på piren tillsammans, världen omkring försvinner bort just då.

Bara vi två just då.

Ja havet har en mycket speciell plats i mitt hjärta och minst 1 gång per år så måste jag till kusten, västkusten är den som ligger mig närmast i hjärtat.

För att känna den salta luften, den mjuka sanden mellan mina tår, dom varma klipphällorna, det salta vattnet. Behöver det för själens skull.

Fullt upp

Jösses, men man är ju absolut inte van att jobba 8-16 eller såna tider alls. Man är ju helt slut när man kommer hem och kvällen känns otroligt kort. Men det är ju bara att göra det bästa av det hela och gilla läget denna månaden. Snart så blir det oregelbundna tider igen vilket känns bättre.

Men tänk att ha fått denna möjligheten som man har fått i och med att man bytte jobb.

* Handledning
* Teambuildning
* TSS-kurs
* Autism-föreläsningar

Jag känner mig så otroligt hedrad över att ha fått detta tillfället och möjligheten. Man verkligen längtar till att få börja på riktigt så att säga. Är ju 3 veckor kvar nu bara. Tiden går så fort. Speciellt när man har fullt upp varje dag.

Ikväll så ska Adam ha lite fest för ett par kompisar. Kalas är slut för hans del. Nä spel/film-kväll är det som gäller nu, med pizza och chips vilket beställdes ganska så tidigt. Men detta funkar helt okej för oss. Kul när det händer lite förändringar.

Med släkten så vart det först ett kalas ute i Lövhult i lördags och sen blev det här hemma som i onsdags på hans födelsedag. Sandra och hennes barn var också inne en sväng och käkade semlor, vilket de inte var direkt nödbädda på.. hihi.. Härligt med såna vänner/grannar.

Känner nog att livet är härligt, eller jag KÄNNER att livet är härligt numera. Visst har jag också dåliga dagar men de kommer bra mycket mindre sällan.

Fick frågan vem som har funnits vid min sida längs min väg med allt som har varit. Självklart min man och barn, första svaret. Men även mina nära vänner, de som har stått vid min sida under vått och torrt och inte vänt sig bort. Såna vänner uppskattar jag så mycket. Det vet dom också om, men det kan inte sägas nog så ofta tror jag nog allt. Men de betyder mycket för mig och ni vet vilka ni är om ni läser här. Tack.

Nähä nu så skall man ta och förbereda lite inför kvällen.

Misshandel

Ett riktigt tungt ämne som mina tankar går till emellanåt.

Är ju uppvuxen i ett misshandlarhem, där det var min sk mamma

som misshandlade min pappa mest men även

mig och min syster.

Många tankar och funderingar leder varje gång till en sak

VARFÖR???

Denna frågan kommer jag aldrig få ett svar på tyvärr, men det

skulle vara intressant att höra vad hon

hade för anledning rakt av att slå.

Varenda dag så fick man läsa av henne vilket humör hon

var på den dagen. Var det läge att ta hem kompisar,

nähä inte denna dagen heller,

imorgon kanske.

Råkade man säga emot henne nån gång så kunde man ge sig på

att man fick sig en örfil som hette duga.

Men misshandeln emot mig var ändå inte

värst. Den värsta biten fick pappa ta.

Om och om och om igen

dag ut och dag in

år ut och år in...

Varför gick han inte för, varför slog han inte tillbaka tänker säkert en del också.

Har även jag ställt mig den frågan många gånger.

Vet om en gång då han hade fått tag i en lägenhet och allt

varpå han berättade det vilket ledde till ännu mer

slag samt hotelser att då skulle han aldrig

mer få träffa oss barn.

Så lågt.

Han stannade.

Och tog emot.

Visst gav han igen nån gång då och då, men det blev ju bara värre de gånger

och hon slog honom sönder och samman.

Han har alltid haft märken, blåmärken, ärr, skorpor, torkat blod i ansiktet

och på armarna.

Att bara stå bredvid och se på allt som har skett har gett mig dåligt

samvete, men vad skulle jag göra?? Sa man emot henne så

åkte man ju på stryk själv.

Så otroligt många gånger man har legat i sin säng med kudden

tryckt över sina öron för att få bort de värsta ljuden.
Men visst sitter ljuden kvar, där bak i huvudet.

Ljudet av när han blev

nerputtad för trappan,

hans skrik

ljudet när han blev inslagen i

väggar

garderober

ja allt.

Mitt första barndomsminne är när jag ligger i min säng och gråter, utanför

min dörr så slår hon min pappa. Min syster sitter hos mig och

tröstar mig.

Många pratar om glada och ljusa barndomsminnen?!?!

Var finns mina??

Jo de minnen jag har som är ljusa är de somrar som vi var nere

hos gammelfarfar i Höganäs. En underbar fristad.

Där försigkom det ingen misshandel, ja

inte som jag kommer ihåg.

Bada, leka och bara vara barn.

Precis som det ska vara.

4 veckor varje sommar tills jag var 7 år.

Men resten av året, 48 veckor. Ingen som frågade något,

var det ingen som såg

som misstänkte

som undrade.

Nä inte så vitt jag vet.

Min andra fristad var mina vänners hem. Om de bara visste hur mycket det

betydde för mig att få vara hemma hos någon annan och leka.

Detta visste jag ju inte då, men idag kan jag nog misstänka

att jag njöt i massor av lugnet.

Vet ett par stycken av mina vänners familjer som jag var

riktigt avundsjuk på.

Lugnet

Inga hårda ord

Inga slag

En massa kärlek

Visst är det ju så, att det kanske inte var så när jag inte var där, det

vet jag ju inte, men jag njöt i alla fall.

Ett bra tag trodde jag att jag var adopterad, att jag hade kommit

till fel familj. Jag tillhörde grannen egentligen.

Kunde jag också ligga och drömma om emellanåt.

Pappas fristad var att få gå till jobbet varje dag. Där kunde han komma

ifrån slagen, orden och bara vara sig själv.

Men var det ingen som undrade där??

Som ifrågasatte alla hans blåmärken??

Kanske var det någon, någon som brydde sig, men berättade

pappa någonsin för någon?? Tror inte det,

tror att han var för stolt för att berätta att han blir slagen av sin fru.

Kan tänka mig att det är väldigt pinsamt att medge det

till omgivningen.

En man som blir slagen av en kvinna

gentemot

en kvinna som blir slagen av en man

Det är ju en stor skillnad här emellan när man kollar på hur samhället

ser på det hela. Det är fel oavsett vilket kön som slår,

det har ju inte med det att göra egentligen utan VARFÖR en människa

anser sig ha rätt att slå och kränka en annan människa.

Men visst finns det bra mycket mer hjälp att

få fatt i när det är en kvinna som blir slagen, vilket för

mig är helt obegripligt egentligen.

Men detta är inget som jag kan ändra på ensam utan

det måste ske en förändring ute i samhället.

Idag lever pappa i en annan stad, nja kanske samhälle kanske man skulle

kalla det istället för stad. Men han lever och mår kanonbra

vilket för mig betyder otroligt mycket.

Vad den andre människan gör idag har jag ingen om och vill inte

vet heller. Jag bröt med henne för snart 4 år sedan och

det var det bästa jag kunde göra för mig

och min lilla familj.

Att kunna leva i ett/en harmoniskt förhållande/familj

är tyvärr inte alla förunnade.

Men om du misstänker att misshandel försigkommer

TVEKA INTE!!!!!

Det kan räcka med en utsträckt hand, någon som verkligen lyssnar.

http://www.youtube.com/watch?v=Red7UiF0NoU