Kärlek

För snart 17 år sedan så mötte jag min man to be så att säga. Det visste jag ju inte då förstås, men det var verkligen kärlek för första ögonkastet. Det föll sig naturligt att vi började prata då han och jag var de enda nyktra på den midsommarfesten. Jag hade med mig en dansk citronläsk och den delade vi på. Vi pratade om både mycket och mer, om vad kommer jag inte ihåg idag. Vi gick bort till dansbanan i Spexhult. Det var ju som sagt midsommar och det var dans kring stången. Men vi dansade inte. Men däremot så fick vi gå o leta efter en kompis till honom som hade "försvunnit" någonstans i fyllan och villan. Han hade däckat i en buske men vi fick upp honom och Hasse körde honom till deras tält på mopeden. Sen mötte han uppe mig på vägen bort emot stugan, så jag fick skjuts. Väl vid stugan så satte vi oss på trappan en sväng och då kom en kompis till mig som var bra dragen. Hasse gick iväg med henne och jag kan väl villigt erkänna (idag) att jag vart lite avundsjuk och svartsjuk, men jag gick ner till sjön och satte mig, mötte dom på vägen ner och det blev en missuppfattning vilket gjorde att jag satt där nere o funderade mycket. Han hade åkt förbi för att kolla att allt var okej med mig, men det vet jag inget om. Var helt uppslukad av fladdermössen som flög bara en knapp halvmeter framför mig ovanför vattenytan. Det var så rofyllt och fridfullt.

Men jag begav mig sakteliga upp emot stugan efter nån timma eller så. Då satt han på trappan och väntade på mig. Satte mig bredvid honom och han la armen om mig och gav mig en kyss. Där var ju jag fast sen.... Delade säng den natten, han tog täcket hela tiden och jag vågade inte ta tillbaka det så jag frös järnet den natten.

Dagen efter så skulle han åka och plocka ner tältet och den delen och jag åkte hem. Men vi pratades vid och träffades lite den veckan, men sen åkte jag på semester i 2 veckor och det var de längsta veckorna i mitt liv. Jag ville bara hem. Vet inte hur många lappar/brev som jag skrev dom veckorna till honom. Vissa har han faktiskt sparat och det är ju lite kul att läsa nu så här i efterhand...*ler*

Det var så mysigt att komma hem sen efter dessa veckor, att få umgås med honom, kramas och bara vara.

Vi har gått igenom både en, två och tre saker, ja det finns säkerligen fler saker. Men vi står här än idag sida vid sida och jag skulle inte vilja stå där med någon annan vid min sida.... Han känner mig utan och innan, idag. Det tog oss lång tid att komma dit vi är idag men jag skulle aldrig ha klarat av det utan honom. Han är min stöttepelare, mitt allt.

Älskar dig Hasse över allt annat.