Ny vecka, ny måndag.

Japp så är det och så kommer det alltid att vara när måndagen kommer. Men det är en helt okej måndag tycker jag nog allt. Från och med idag så kommer jag att påbörja mitt nya jobb på "riktigt" och det känns otroligt skönt. Härligt med lediga förmiddagar, lediga dagar mitt i veckan. Det finns många stora fördelar med att jobba inom vården, självklart finns det också nackdelar, men jag anser att fördelarna är bra mycket större och fler än nackdelarna. Det är nog en del i det hela att jag stannar kvar inom vården och trivs jättebra.

Har ju testat på att jobba på kontor, men det är absolut inte min grej över huvudtaget, jag vill jobba med människor med ett omväxlande schema. Vad gör det att man jobbar kväll/helg/dag eller natt. Det är mycket fördelar med det. Nackdelarna är ju att man missar viss tid med familjen, men det får man ta igen när man är ledig istället.

Lite jobbigt idag..

En sak som jag har lärt mig på den "hårda vägen", tyvärr, är att stress påverkar mig oerhört negativt, särskilt när det gäller här hemma. Då behöver jag gå undan, lyssna på hög musik, helst i lurarna bara för att "ställa om huvudet" så att säga, svårt att förklara. Men just nu så sitter jag här med Scooter i lurarna på hög volym.

Strax så kan jag gå tillbaka till lite lugnare musik känner jag nu vilket är skönt. Men det är något jobbigt när jag blir så stressad, tårarna kommer och jag vet knappt ut eller in. Lika bra att gå och gömma sig i ett hörn och dra en gammal filt över sig istället för att vara i vägen för resten av familjen.

Samtidigt så är det skönt att jag känner igen symtomen och kan då ibland, inte alla gånger mildra det, idag gick det inte, hann inte stoppa mig i tid tyvärr, så nu sitter jag här. Tack och lov för Spotify.......... och alla mina spellistor, de är guld värda såna här dagar.

Vet precis vad som har utlöst det hela, men tyvärr, eller jo jag kan avblåsa det hela, men har valt att inte göra det av olika anledningar. Nu fanns eller rättare sagt, jag tog mig tid till att lugna ner mig och bara andas. Förr om åren har jag inte gjort det, utan kört på tills jag stupat istället, nu så känner jag ju igen symtomen som sagt och kan påverka det hela innan det går för långt. Underlättar en hel del faktiskt.

Nähä om man skulle försöka lite igen.. Lite i alla fall.

Att blicka tillbaka gör en stark???!!!

Ja det ligger lite i det faktiskt. Att det som har varit stärker en oavsett om man vill eller inte. Alla människor har ju ett förflutet med sig, det går aldrig att komma ifrån. Men däremot vad man väljer att göra med det, det är ju det som ligger i ens makt. Väljer man att det ska trycka ner en så gör det det, men väljer man att blicka framåt och komma stark ut ur det hela så tror jag nog att man blir det också.

Jag har valt att blicka framåt, att känna att livet är mitt nu. Det är en känsla som inte har funnits hos mig innan. Det är också en känsla som får mig stark, som får mig att känna mig som en hel människa och inte en splittrad person längre.

En vän bad mig att skriva ett mail igår till henne, vilket jag avslutade idag. Det fick man att tänka tillbaka lite. Fick en liten sorgsen känsla inom mig vilket jag inte har fått innan. Ledsen och arg har jag gått igenom, men detta var mer en sorg. Sorg över hur det har varit, sorg över hur det hade kunnat vara utifall att. Men som en annan vän sa till mig idag, låt det inte påverka dig negativt utan blicka istället framåt och se det som att jag har blivit så mkt starkare genom allt som har skett. Ligger en hel del i dom orden vilket jag självklart tar åt mig.

Dessa 4 veckor som har varit nu så har vi haft handledning som grupp och det är en sak som varje personalgrupp borde få som en förmån. För oj vad man lär känna sig själv samtidigt som man lär känna sina kollegor som man hur som haver spenderar en hel del tid med genom livet. Sen är det ju som så att ju tryggare man är i arbetsgruppen desto bättre blir det för brukarna, det går inte att undvika.

Satt i bilen i måndags och åkte in till jönköping, det var bara vägar och jag fick vårkänslor i hela kroppen. Vägarna är bara, himlen är inte så snöig eller vad man skall säga. Härlig känsla. När vi var färdiga i jönköping och vände kosan hem igen så vräkte snön ner och allt vad vårkänslor hette försvann bara så där. Lite tradigt, men det är ju så det är. Men till och med jag börjar bli trött på vintern men mest kylan nu. Skulle väl bli mildare till helgen vad jag förstod av vädret häromdagen, bara att hålla tummarna för det nu då.

Kanske man skall göra det själv???

Ja det vore kanske inte så dumt, man slipper "böna och be" samt

att det är ju alltid roligt att träffa nya människor, människor som

delar samma intresse som mig. Ja varför inte. Nackdelen är ju att

man alltid får åka iväg själv och inte med den man skulle vilja åka iväg

med istället, vilket kan vara lite tråkigt, men vad ska man göra????

Ja det tål ju att tänkas på, utan tvekan...

Kanske man kan få med någon mer som man känner som vill samma

saker. Det finns både en och två som jag vet

skulle vilja.

Men sen så ska man ju komma till den punkten att föra det

på tal, för hur som haver så tycker jag ju att

det skulle vara roligare att göra det

med en viss person, men samtidigt så kan

jag ju dock inte "tvinga" den personen till detta.

Då blir det ju ändå inte bra.

Ahhhh jag vet knappt inte ut eller in...

Varför??

Hur kommer det sig att vissa saker som är självklara för en annan inte är

det för den andre personen??? Så konstigt kan det väl inte vara heller?

Kanske är jag som är ute och seglar i mina tankar om hur jag skulle vilja

att det skulle vara. Ja jag vet inte direkt... Tycker inte att det är för mycket

att be om. Men men. Ja jag vet inte. Skulle bara vilja det ju.

Trodde att det handlade om att ge och ta??!!

Kanske jag som har missuppfattat

allting

angående hur det fungerar.

Jag vill ha ett hus vid havet.....

* Tro

* Mot okända mål

* Sparvöga

* Om du såg mig nu

Ja listan kan göras lång med bra och tänkvärda låtar som Marie Fredriksson har skrivit. Många är riktigt djupa med otroligt bra texter som riktigt berör.

Att kunna få ha ett hus vid havet skulle göra min själ så otroligt lugn och glad. Havet är en sån grej som kan lugna mig otroligt mycket. Sitt

* lugn

* våldsamhet

* styrka

* rogivande

som det meddelar oss andra som inte lever i havet. Att kunna sitta på en klipphäll en varm sommardag i flera timmar, bara låta tankarna flyta iväg med vågorna som rullar in. Men likväl en stormig höst/vinterdag när det vrålar för fullt och skummet yr in över stränderna. Spelar ingen roll för mig. Havet är mäktigt och har en läkande förmåga, iaf för mig.

Det är många gånger som jag har gått iväg ner till havet, stranden för att komma bort, bort från oroligheterna, men när jag har suttit där ett par timmar så känner jag ett sånt starkt lugn att jag kan gå tillbaka och bara vara. Det är många texter som har kommit fram när man har suttit där på klipporna eller på stranden. Många tårar som har runnit, många skratt som även har tittat fram emellanåt. Många timmars av saknad när man har varit ifrån den man älskar. Men också många timmar tillsammans med sin älskade, hand i hand längs strandkanten, sittandes tätt tätt intill varandra längst ute på piren tillsammans, världen omkring försvinner bort just då.

Bara vi två just då.

Ja havet har en mycket speciell plats i mitt hjärta och minst 1 gång per år så måste jag till kusten, västkusten är den som ligger mig närmast i hjärtat.

För att känna den salta luften, den mjuka sanden mellan mina tår, dom varma klipphällorna, det salta vattnet. Behöver det för själens skull.

Fullt upp

Jösses, men man är ju absolut inte van att jobba 8-16 eller såna tider alls. Man är ju helt slut när man kommer hem och kvällen känns otroligt kort. Men det är ju bara att göra det bästa av det hela och gilla läget denna månaden. Snart så blir det oregelbundna tider igen vilket känns bättre.

Men tänk att ha fått denna möjligheten som man har fått i och med att man bytte jobb.

* Handledning
* Teambuildning
* TSS-kurs
* Autism-föreläsningar

Jag känner mig så otroligt hedrad över att ha fått detta tillfället och möjligheten. Man verkligen längtar till att få börja på riktigt så att säga. Är ju 3 veckor kvar nu bara. Tiden går så fort. Speciellt när man har fullt upp varje dag.

Ikväll så ska Adam ha lite fest för ett par kompisar. Kalas är slut för hans del. Nä spel/film-kväll är det som gäller nu, med pizza och chips vilket beställdes ganska så tidigt. Men detta funkar helt okej för oss. Kul när det händer lite förändringar.

Med släkten så vart det först ett kalas ute i Lövhult i lördags och sen blev det här hemma som i onsdags på hans födelsedag. Sandra och hennes barn var också inne en sväng och käkade semlor, vilket de inte var direkt nödbädda på.. hihi.. Härligt med såna vänner/grannar.

Känner nog att livet är härligt, eller jag KÄNNER att livet är härligt numera. Visst har jag också dåliga dagar men de kommer bra mycket mindre sällan.

Fick frågan vem som har funnits vid min sida längs min väg med allt som har varit. Självklart min man och barn, första svaret. Men även mina nära vänner, de som har stått vid min sida under vått och torrt och inte vänt sig bort. Såna vänner uppskattar jag så mycket. Det vet dom också om, men det kan inte sägas nog så ofta tror jag nog allt. Men de betyder mycket för mig och ni vet vilka ni är om ni läser här. Tack.

Nähä nu så skall man ta och förbereda lite inför kvällen.