Ja det ligger lite i det faktiskt. Att det som har varit stärker en oavsett om man vill eller inte. Alla människor har ju ett förflutet med sig, det går aldrig att komma ifrån. Men däremot vad man väljer att göra med det, det är ju det som ligger i ens makt. Väljer man att det ska trycka ner en så gör det det, men väljer man att blicka framåt och komma stark ut ur det hela så tror jag nog att man blir det också.
Jag har valt att blicka framåt, att känna att livet är mitt nu. Det är en känsla som inte har funnits hos mig innan. Det är också en känsla som får mig stark, som får mig att känna mig som en hel människa och inte en splittrad person längre.
En vän bad mig att skriva ett mail igår till henne, vilket jag avslutade idag. Det fick man att tänka tillbaka lite. Fick en liten sorgsen känsla inom mig vilket jag inte har fått innan. Ledsen och arg har jag gått igenom, men detta var mer en sorg. Sorg över hur det har varit, sorg över hur det hade kunnat vara utifall att. Men som en annan vän sa till mig idag, låt det inte påverka dig negativt utan blicka istället framåt och se det som att jag har blivit så mkt starkare genom allt som har skett. Ligger en hel del i dom orden vilket jag självklart tar åt mig.
Dessa 4 veckor som har varit nu så har vi haft handledning som grupp och det är en sak som varje personalgrupp borde få som en förmån. För oj vad man lär känna sig själv samtidigt som man lär känna sina kollegor som man hur som haver spenderar en hel del tid med genom livet. Sen är det ju som så att ju tryggare man är i arbetsgruppen desto bättre blir det för brukarna, det går inte att undvika.
Satt i bilen i måndags och åkte in till jönköping, det var bara vägar och jag fick vårkänslor i hela kroppen. Vägarna är bara, himlen är inte så snöig eller vad man skall säga. Härlig känsla. När vi var färdiga i jönköping och vände kosan hem igen så vräkte snön ner och allt vad vårkänslor hette försvann bara så där. Lite tradigt, men det är ju så det är. Men till och med jag börjar bli trött på vintern men mest kylan nu. Skulle väl bli mildare till helgen vad jag förstod av vädret häromdagen, bara att hålla tummarna för det nu då.
Märkligt egentligen men ibland märks det oerhört mycket att vi är systrar för jag hade en sån dag igår fast jag å andra sidan idag känner OERHÖRD glädje över att jag är där jag är idag, bara det gör ju mig stark och levnadsglad.
SvaraRaderaSå LEV LIVET och NJUUUT.
Kram
Systra di
Jag lever också livet nu för tiden men samtidigt så känner jag ändå en viss respekt över vad jag har i ryggsäcken vilket utgör grunden för vem jag är ändå...
SvaraRaderaKram
Förlåt att jag fick dig att gräva i sånt som e jobbigt <3
SvaraRaderaStor kram till en av dom finaste personerna i världen!
//Hanna
Ingen fara goa vännen. För dig gör jag det. Det är ändå nyttigt på sätt och vis att blicka tillbaka, det gör en starkare. Kramar tillbaka.
SvaraRadera