fredag 8 april 2011

Mycket om lite....

Musik för mig kan vara otroligt förlösande.

Tårar, skratt, känslostormar inom mig bara väller

fram om det är rätt musik för just det tillfället.

Just nu så spelas det musik ur mappen Lugna låtar

på Spotify. Och jag bara njuter, tänker och funderar.

Låter väldigt djupt, men det vet jag väl inte riktigt

om det är egentligen. Men man måste ibland bara

sitta ner och funder, tänka och bara vara.

Då passar lugn musik bäst för mig.


* Hero

* Du får inte

* Alyssa lies

* Håll mitt hjärta

* Håll om mig en sista gång


Ja listan kan göras otroligt lång, men jag stannar

där för denna gången iaf.


Igår var det en jobbig kväll för min älskade man. Märkte på honom att det var något

och konfronterade honom lite. Det var som att trycka på en

knapp. Han bröt ihop totalt. Vi bara satt här i soffan och

höll om varandra. Ingen sa något, det behövdes inga ord

i det läget. Vi visste båda vad det var.

Hans mammas bortgång kom över honom igår. Det var något

han kom på under dagen och var på väg att

ringa Gerd och berätta, men det går ju inte längre.

Lider så otroligt mycket med honom. Hon tillförde

så mycket i livet.

Visst hade vi kanske inte så superduper bra kontakt mellan

henne och mig på grund av en annan person.

Men efter att den personen försvann så blev det bättre, kan

känna att jag saknar henne jag också.

Hon tillförde mycket både innan hon blev sjuk men även under hennes

sjukdomstid i form av empati.


EMPATI


Det finns så många där ute

idag som inte har någon som helst form av empati.

Men när man ser på sina barn hur de tar farmor för den hon var

det sista och att det inte var något konstigt med det.

Man ser på dom när de träffar på någon med något

handikapp att de ser personen bakom handikappet så att säga.

Det är ett stort bevis på empati hos mina barn.


RESPEKT

När någon ligger på dödsbädden så är det viktigt (för mig) att

man respekterar situationen och gör det bästa

av det hela. Barnen var ju med inne och tog farväl

av farmor. Tyst och stilla, men pratande var de där inne,

jag och Hasse hade inte sagt något eller förmanat mm mm som

många kan göra i det läget. Men det behövdes inte.


Med dessa två orden kommer man ganska så långt med i livet, och

jag tror ju som så att om man kan ge sina barn

den grunden så har man nog lyckats med en stor bit

inför framtiden och vad den har i beredskap för dom.

Men är de trygga i sig själva så tror jag att

de kan komma långt.


Ja det är mycket tankar som snurrar idag, vet inte riktigt varför

men de bara är där. Kanske jag kan sortera dom, kanske inte.


Ta hand om dig där ute.


1 kommentar:

  1. Oj va fint skrivet det var *liten tår i ögat* Kramar om er båda i tanken och känner ro i själen att ni har varandra <3
    Barn präglas av sina föräldrar (i min åsikt) och det är ju bara ytterligare ett bevis på vilka underbara människor du och Hasse är!!

    Stor kram Hanna

    SvaraRadera