Misshandel

Ett riktigt tungt ämne som mina tankar går till emellanåt.

Är ju uppvuxen i ett misshandlarhem, där det var min sk mamma

som misshandlade min pappa mest men även

mig och min syster.

Många tankar och funderingar leder varje gång till en sak

VARFÖR???

Denna frågan kommer jag aldrig få ett svar på tyvärr, men det

skulle vara intressant att höra vad hon

hade för anledning rakt av att slå.

Varenda dag så fick man läsa av henne vilket humör hon

var på den dagen. Var det läge att ta hem kompisar,

nähä inte denna dagen heller,

imorgon kanske.

Råkade man säga emot henne nån gång så kunde man ge sig på

att man fick sig en örfil som hette duga.

Men misshandeln emot mig var ändå inte

värst. Den värsta biten fick pappa ta.

Om och om och om igen

dag ut och dag in

år ut och år in...

Varför gick han inte för, varför slog han inte tillbaka tänker säkert en del också.

Har även jag ställt mig den frågan många gånger.

Vet om en gång då han hade fått tag i en lägenhet och allt

varpå han berättade det vilket ledde till ännu mer

slag samt hotelser att då skulle han aldrig

mer få träffa oss barn.

Så lågt.

Han stannade.

Och tog emot.

Visst gav han igen nån gång då och då, men det blev ju bara värre de gånger

och hon slog honom sönder och samman.

Han har alltid haft märken, blåmärken, ärr, skorpor, torkat blod i ansiktet

och på armarna.

Att bara stå bredvid och se på allt som har skett har gett mig dåligt

samvete, men vad skulle jag göra?? Sa man emot henne så

åkte man ju på stryk själv.

Så otroligt många gånger man har legat i sin säng med kudden

tryckt över sina öron för att få bort de värsta ljuden.
Men visst sitter ljuden kvar, där bak i huvudet.

Ljudet av när han blev

nerputtad för trappan,

hans skrik

ljudet när han blev inslagen i

väggar

garderober

ja allt.

Mitt första barndomsminne är när jag ligger i min säng och gråter, utanför

min dörr så slår hon min pappa. Min syster sitter hos mig och

tröstar mig.

Många pratar om glada och ljusa barndomsminnen?!?!

Var finns mina??

Jo de minnen jag har som är ljusa är de somrar som vi var nere

hos gammelfarfar i Höganäs. En underbar fristad.

Där försigkom det ingen misshandel, ja

inte som jag kommer ihåg.

Bada, leka och bara vara barn.

Precis som det ska vara.

4 veckor varje sommar tills jag var 7 år.

Men resten av året, 48 veckor. Ingen som frågade något,

var det ingen som såg

som misstänkte

som undrade.

Nä inte så vitt jag vet.

Min andra fristad var mina vänners hem. Om de bara visste hur mycket det

betydde för mig att få vara hemma hos någon annan och leka.

Detta visste jag ju inte då, men idag kan jag nog misstänka

att jag njöt i massor av lugnet.

Vet ett par stycken av mina vänners familjer som jag var

riktigt avundsjuk på.

Lugnet

Inga hårda ord

Inga slag

En massa kärlek

Visst är det ju så, att det kanske inte var så när jag inte var där, det

vet jag ju inte, men jag njöt i alla fall.

Ett bra tag trodde jag att jag var adopterad, att jag hade kommit

till fel familj. Jag tillhörde grannen egentligen.

Kunde jag också ligga och drömma om emellanåt.

Pappas fristad var att få gå till jobbet varje dag. Där kunde han komma

ifrån slagen, orden och bara vara sig själv.

Men var det ingen som undrade där??

Som ifrågasatte alla hans blåmärken??

Kanske var det någon, någon som brydde sig, men berättade

pappa någonsin för någon?? Tror inte det,

tror att han var för stolt för att berätta att han blir slagen av sin fru.

Kan tänka mig att det är väldigt pinsamt att medge det

till omgivningen.

En man som blir slagen av en kvinna

gentemot

en kvinna som blir slagen av en man

Det är ju en stor skillnad här emellan när man kollar på hur samhället

ser på det hela. Det är fel oavsett vilket kön som slår,

det har ju inte med det att göra egentligen utan VARFÖR en människa

anser sig ha rätt att slå och kränka en annan människa.

Men visst finns det bra mycket mer hjälp att

få fatt i när det är en kvinna som blir slagen, vilket för

mig är helt obegripligt egentligen.

Men detta är inget som jag kan ändra på ensam utan

det måste ske en förändring ute i samhället.

Idag lever pappa i en annan stad, nja kanske samhälle kanske man skulle

kalla det istället för stad. Men han lever och mår kanonbra

vilket för mig betyder otroligt mycket.

Vad den andre människan gör idag har jag ingen om och vill inte

vet heller. Jag bröt med henne för snart 4 år sedan och

det var det bästa jag kunde göra för mig

och min lilla familj.

Att kunna leva i ett/en harmoniskt förhållande/familj

är tyvärr inte alla förunnade.

Men om du misstänker att misshandel försigkommer

TVEKA INTE!!!!!

Det kan räcka med en utsträckt hand, någon som verkligen lyssnar.

http://www.youtube.com/watch?v=Red7UiF0NoU

Många tankar idag..

Mycket tankar har jag inom mig idag. Finns en hel del som

kan komma att hända i vår. Jag hoppas på att

allt kommer att gå i lås, men

allt kan jag inte bestämma över själv tyvärr,

ligger inte på mitt bord så att säga.

Men efter att ha bollat med ett par vänner så har jag nog kommit

fram till, eller jag HAR kommit fram till att testar man inte

så kan man inte heller sitta sen och

ångra sig att man inte hoppade på det tåget. Det är ju saker

som jag verkligen VILL göra.

Speciellt en sak som jag gjorde för många många år sedan,

men som jag tyvärr sen slutade med på grund av att det inte

var häftigt nog när man var 14 år. Sålde dessutom

den grejen vilket gjorde att jag helt har tappat

kunskapen om det hela. Men det är väl kanske

som att cykla, vad vet jag.

Har i alla fall fått ett erbjudande om att börja spela Cornett. Spelade

trumpet som liten och fullkomligt älskade det.

En kompis kom fram till mig i onsdags och började prata om det

och frågade om jag inte ville börja spela det igen.

I alla fall börja med att testa på det ännu en gång. Tankarna

har flugit omkring både hit och dit sen det

samtalet, men jag har nog mer eller mindre kommit fram till att jag ska

hoppa på det tåget.

Nästa grej som jag velar fram och tillbaka med är om man skulle ta och göra

en eller två tatueringar till. Är rejält sugen på det och har varit

ett bra tag nu. Känns att det är dax igen. Har inte

kommit fram till vad eller så riktigt ännu, lite tankar har jag om det men inget konkret

ännu. Men sen är det ju om det blir någon plastik i vår eller inte

och var det då blir någonstans på kroppen. Tror ju inte att det blir

där jag vill ha den ena tatueringen, eller jag VET att det

inte blir där. Men jag vill nog ha en till, men den vet

jag inte riktigt var jag ska sätta den någonstans.

Funderingar på att åka upp på mässan i Nkpg i vår och kolla

runt lite, kanske blir det en där och då, eller inte.

Det är ingen som vet nu innan.

Ja den stora tanken just nu är ju det här med plastik biten

efter min GBP.

Vad får jag, vad får jag inte, och varför får jag det inte i så fall. Första

gången som jag tog upp frågan så hette det att man får enbart

brösten, men när man går in på deras sida och söker på

det så får jag upp alla kriterierna för de olika ställena på

kroppen:

* Låren

* Magen

* Brösten

* Armarna (övre)

Det är ju olika mängd centimetrar som man ska ha i häng för att få de olika

plastikerna. Den enda som jag inte förstår hur de mäter

är ju låren, får inte ihop det, och har inte heller fått

tummen ur och ringt ner för att fråga. Kanske man skulle

ta och göra det nu i veckan. Kan vara intressant att få veta.

Detta är en ganska så stor grej i mitt liv då jag känner att det

skulle fullända min resa mot mitt mindre jag. Det skulle vara

slutklämmen så att säga. Men som sagt, är inte där ännu

och det dröjer ju ca 4-5 månader innan

jag är där för konsultation i alla fall.

Nähä nu så skall jag ta och gå ner till tvättstugan en sväng.

Glöm inte.

Ta hand om dig.

hmmmmmm

Visst är det otroligt knepigt hur olika människor ser på saker och ting. Något som är självklart för den ene är totalt obegripligt för den andre. Det är ju inte så konstigt att det blir diskussioner och annat tjafs egentligen.
Men hur kan man då förändra det på något annat sätt än att vara mer eller mindre totalt ärlig vid människor som man möter. Självklart ärlig utan att såra alltför mycket, man kan ju välja sina ord emellanåt så man ändå får fram budskapet utan att det gör för ont så att säga. Men hur länge orkar man med vissa saker, hur mycker ska man svälja innan det bubblar upp och blir en större sak än vad det borde ha blivit ifrån början??

Det bästa är att gå undan och vara lite själv ibland så att man kan fokusera och kanske komma fram till en annan lösning. Jag är ju inte den som direkt tar några diskussioner i större grupper utan lyssnar mer då för att kunna framföra min talan sen. Men sen när det gäller att prata öga mot öga så är jag ganska så duktig på att prata. Men även där väljer man hur mycket energi man ska lägga på just denna diskussionen, om det är värt att lägga ner en massa, gynnar det mig i längden eller är det kanske bättre att köra korta men intensiva svar och lösa det snabbt.

Satt på en fest häromdagen och vi konstaterade att vi kvinnor är ganska så komplexa och gör det hela större emellanåt än vad det kanske är. Men jag försöker ändå att inte göra det. Men jag är långt ifrån perfekt så visst glider jag dit också då och då.
Men jag har sagt länge och kommer alltid stå för min åsikt där och det är ju att jag hellre jobbar i ett blandat arbetslag än enbart ett arbetslag med kvinnor. Allt detta skitsnackande om allt och alla mest hela tiden. Att den ene ska vara bättre än den andre. Att det ska vara svårt att ge o allra helst ta kritik, och den allra svåraste kritiken att ge är den positiva, den negativa kan vi ibland gödsla med. Nä tacka vet jag karlar, de kör med raka rör och därmed basta. Inte mycket skitsnack där inte. I alla fall inte med de grupper som har haft karlar i som jag har jobbat med.

Sen kanske det kan ha lite med att göra att jag oftast har lättare för att få kontakt med karlar än vad jag har med kvinnor. Har alltid varit så och kommer väl kanske så också vara. Inte vet jag. Men när jag var liten så var jag ju en riktig pojkflicka ut i fingertopparna. Älskade att klättra i träd, inte rädd för att skita ner mig, spela kula, bygga kojor med mera med mera. Ja sån var jag och det sitter väl kvar fortfarande lite tror jag nog.

Ja ja det blir som det blir här i världen.......

En härlig lördag

Ja det är vad denna dagen har varit tycker jag nog allt. Satt i

förmiddags och pratade med barnen för att försöka

få veta vad de ville göra idag.

De ville helst bara vara hemma och mysa tyckte dom.

Men i vilket fall som helst så packade jag ner badkläderna

och begav oss till simhallen.

När vi kom till parkeringen så var det värsta pådraget med

polisbilar, ambulanser, brandbilar, ledningsbussen. Trodde

de hade en övning eller så, men det visade ju sig att det

var på allvar. Då får man sig en liten tankeställare.

Vad är det som händer i lilla Nässjö egentligen??

Barnen snabba som attan att klä om och sen full fart upp och i

bassängen. Härligt att se att det funkar så otroligt bra

med simningen för både Adam och Emma.

Efter knappt en timmes badande så fryser jag som en

tok, men jag har inte hjärta att säga till barnen att

det är dax att gå upp nu.

Men jag gick upp och gjorde mig iordning och sen gick jag

upp och satte mig på läktaren eller vad man skall kalla den.

Barnen badade i 2 timmar till, därefter var de helt nöjda. Emma

frös otroligt mycket när vi kom ner, att det ska vara så

bövla kallt på damernas, kanske det är på herrarnas

också, vad vet jag. Men in i duschen och sen en sväng

i bastun som alltid innan vi

tog oss ner till stora city och köpte lördagsgodis.

Väl hemkomna så dröjde det inte länge innan älsklingen kom

hem också ifrån Stubbracet i Vimmerby, de hade också

haft en kanondag.

Ikväll så blir det bara mys, god mat, bra film och mys i massor.

Skrevs i veckan... men gick inte att lägga ut...;(

Får kanske ta o bättra mig på att uppdatera här inne emellenåt.. Hinner ju inte direkt med
känner jag.
Har utmanat en kompis innan idag. Att ta o gå ner ett visst antal kilo innan vi träffas nästa gång. Har inte besämt hur många ännu, och han har inte tackat ja ännu heller för den delen..*ler*

Körde igång idag med att gå ner på gymet efter jag lämnade barnen, körde ett pass på 2 timmar, kändes i magen att jag körde häromdagen också, skönt det. När jag skulle gå hem så var det uppehåll så jag tog ett varv runt sjön oxå, 1,6 km. Så jag kände mig riktigt nöjd när jag kom hem sen. Tog en lång varm dusch och bara njöt av lugnet, bra musik i bakgrunden.

Har bara tagit det lugnt sen efter det. Knappt inte gjort några direkta kraftansträngningar, man
behöver ju emellanåt ladda sina batterier.
Snart är det dax att hämta mina små älsklingar ifrån skolan, har lovat dom baconpannkakor när de kommer hem så smeten står i kylen o bara väntar.

Nähä, dax att ta tag i dagen.
Ta hand om dig.

Trettondagen + klämdag 2011

Gårdagens mat

Frukost 10.00: Knäcka och the

Lunch 13.00: 2 små slicar pizza

Mellis 16.00: 1 Äpple

Middag 19.00: 1 bit kladdkaka

Kväll 22.00: Lite popcorn

Summa sumarum, ingen bra matdag, men så blir det ju ibland, huvudsaken är att man tar nya tag dagen efter o inte fortsätter med dumheterna..*ler*

Har städat ut julen och tog samtidigt ett storröj i resten av lägenheten också. Skönt när det var färdigt, kan jag inte förneka.

Dagens mat:

Frukost 10.00: Vaniljyoughurt, banan och solrosfrön (naturella)

Mellis/lunch 13.00: Grillad korv utan bröd och nån frukt

Mellis 16.00: Knäcka med philadelphiaost och the

Middag 19.00: Kött och sallad

Kvällis 22.00: En frukt

Dagens vägning visade på minus igen vilket känns otroligt skönt.
Motionen idag kommer att bestå av en massa lek och spring i backarna
ute i lövhult. Ska bli riktigt mysigt.

Ta hand om dig där ute.

Kanske byta namn till matbloggen..*ler*

Nä jag tror nog allt att jag håller kvar mitt namn här. Men visst, det kommer säkerligen

att bli en del ang mat nu framöver, särskilt tills jag ser själv vad jag gör för fel, jag gör ju det

för min egen skull, inte för någon annan.

Mat idag:

Frukost 12.00 1,5 dl gröt och mjölk

Mellis 15.00 Fruksallad

Lunch 20.00 Spagetti och köttfärssås

Mellis 23.00 Knäcka med philadephiaost och the

Lättare mat 02.00 Kycklingsallad

Mellis 05.00 Frukt eller knäcka

Ja så ser min matdag ut idag.

Tänkte att jag eventuellt skulle ta tag i att få bort julen lite smått under dagarna framåt,

kan vara skönt faktiskt. Måste dock införskaffa hängande lampor till tv-rummet. Har inga

lampor alls där idag, jo just nu hänger det stjärnor där, men det är fint med hängande

lampor i just fönstret när det är lite större fönster också.

Angående detta här med matomläggningen så ser jag resultat redan nu efter att ha börjat om

i lördags på allvar. -1 kg visade vågen nu när jag vaknade. Känns skönt att det går på rätt håll

vilket gör att man blir än mer sporrad. Nu jäklar. Finns en speciell klänning som jag vill införskaffa, men den är lite för liten än så länge, men man skulle kanske ta o köpa den som en morot att ha i garderoben.

Ja det återstår att se.

Ta hand om dig där ute.....

Lägga om en hel del

2011 kommer att bli förändringarnas år, ja iaf för mig och min familj. Det är en del
saker som vi ska re i och fixa, men allt kommer att bli till det bästa och det kommer
att bli så otroligt skönt när vi är färdiga.

En sak som jag har börjat med idag är att lägga om kosten. Har slarvat en del under
julen vilket känns allt annat än bra just nu. Så nu är man tillbaka till sina
3-timmars måltider, ja själva måltiden håller ju inte på i 3 timmar man jag äter
med 3-timmars mellanrum.
Så här har dagen sett ut idag:

* Frukost 8.00: 1,5 dl gröt med mjölk
* Mellanmål 12:00: 2 grillade korvar utan bröd, vatten
* Mellanmål 15:00: 1 äpple
* Middag 20:00: 3 små kycklingspett och ett knäcke
* Mellanmål 23.00: 1 clementin och vatten
* Lunch 02.00: 1 ägg och 1 knäcka, vatten
* Mellanmål 05.00: 1 clementin och the

Ja så har dagen och natten sett ut. Hoppet mellan 15 o 20 beror ju på att jag sov
där då. Kommer ju se lite annorlunda ut när jag har mina nätter då jag inte kan
äta någon direkt mat på natten pga att jag får ont i magen. Funkar bra på dagen.

Ska också komma igång med träningen igen. Så på torsdag kör jag igång nere på
gymet igen. Ska bli otroligt skönt. Längtar.

På onsdag så är det dax för Adams besök inne på röntgen på Ryhov. De ska ju
3D röntga hans tänder för att se hur de växer riktigt ordentligt utifall att de behöver
dra nån mer tand när de ändå kommer att hålla på. 2 tänder ska ju dras ut, så att
de andra tänderna får plats helt enkelt, plus att en av de tänderna ligger och "äter"
på ena framtandens rot. Inte bra. Men vi får väl se vad som händer och sker, inte
mycket annat att göra tyvärr. Fördelen att de kollar upp detta nu är att de kommer
att ha ett vakande öga på Emma och hennes tänder så det inte är samma bekymmer
hos henne som hos Adam. Känns bra.

Håller på och läser en kanonbok just nu:
En riktig människa
Skriven av Gunilla Gerland.
Hon har skrivit om sig själv och sitt handikapp. Autism. Den är mycket gripande
och skriven på ett sånt sätt att man verkligen förstår henne vad hon har gått igenom.
Tror nog att den kommer att hjälpa mig en del framöver i livet. Just att få upp ögonen
för hur det kan vara. Vad personer med detta osynliga handikapp kan få gå igenom,
nu menar jag inte att alla har det så här. Alla är ju inte stöpta i samma form pga
att de har samma diagnos, nä tvärtom. Alla har olika specialiteter, olika komplikationer
med mera. Kan verkligen rekommendera den till alla som vill lära sig mer om Autism.

Ta hand om dig där ute.

Spännande grej till våren

Ja kanske det lutar åt att det händer redan i vår, istället för att vänta som jag tänkte ifrån början, men det återstår att se i alla fall. Bestämmer absolut inget ännu. Mycket beror på var och den biten och det är det som kommer att avgöra våren eller inte våren.

Skönt är det att ha någon att ventilera dessa saker med. Att bolla fram och tillbaka,

alla om, kanske, utifall att, men tänk.... Ja ni vet alla tankar som kan fara omkring

när något skall beslutas...hihi....

Att få möta mannen i ens liv är något som jag önskar att alla får uppleva. Att få känna den där känslan att man hör ihop, att det känns rätt på alla plan.

Den tryggheten man känner tillsammans med den personen när man är tillsammans räcker för att man kan flytta berg. Titta i personens ögon och se att man är hemma. Hemma hos sitt hjärtas själ. Ens själsfrände.

Men ibland så behöver man vara ifrån varandra lite för att känna den där saknaden igen. Pirrandet i magen när man hör rösten på telefon. Saknar man inte den man älskar när man är iväg så är det kanske något som inte stämmer till 100%. Eller så kanske det gör det i alla fall. Det är ju så olika hur man har det i sina förhållanden där ute.

Varje gång jag är iväg ifrån min familj längre stunder så saknar jag dom oerhört mycket. Att kunna ringa dom på kvällen, säga godnatt till barnen samt en slängpuss och slängkram gör att det inte känns lika jobbigt att vara ifrån dom. Det där lilla sms-et ifrån älsklingen under dagen gör att den dagen flyter förbi även den, en dag närmare att man får komma hem igen, hem till dom som betyder mest av allt, till dom man älskar.

Jag älskar dig!!!

Nytt år = nya möjligheter

Ja det är väl så det heter har jag hört. Men det ligger nog ganska så mycket i dom orden i alla fall när man väl tänker efter både en och två gånger. Att gå in i ett nytt år med nya ögon, med ny fokusering, nya mål och nya förväntningar. Då kan ju allt hända. Har man bara rätt inställning till det som händer i livet så kan det bara gå åt rätt håll.

Det kommer ju att ske en del detta året som kommer att bli kanonroligt. Ser fram emot det med glädje och spänd förväntan. Är övertygad om att det kommer att bli jättebra på alla sätt och vis. Självklart så är det en smekmånad till att börja med men när väl allt är inarbetat så kommer det att flyta på så bra så. Det blir ju inte bara förändringar för mig utan även för resten av familjen. Barnen har gjort sina val vilket de kommer att växa med också. Självklart är det val gjorda tillsammans med oss föräldrar. De ser även dom fram emot det hela. Känns bra det vilket gör att mitt val även känns ännu bättre.

Vad året i övrigt kommer att ha med sig kommer enbart tiden att utvisa, men jag vet att jag kommer att göra allt som står i min makt till att det kommer att bli ett kanonår på många sätt och vis. Mina barn och älskling kommer att komma först i det hela, självklart. Jag också emellanåt, man får ju inte glömma bort sig själv på vägen vilket är lätt att göra då och då när man har barnen. I alla fall så tycker jag att det är så.

I vår så vet jag i alla fall att det kommer att bli en liten resa med en nyfunnen vän vilket jag tror och är övertygad om att det kommer att bli superroligt. Knepigt det där hur man bara klickar med en del som man inte har träffat mer än på nätet. Visst, allt är inte bra med nätet, men sjävklart finns det sina fördelar och nackdelar med allt här i livet. Men man kan inte se allt med en negativ syn, vad trist livet skulle bli då. Been there - done that. Never again. Livet är för kort för att bara analysera allt. Nä lev livet, det ska man göra.

Glöm inte bort dig själv.