Söndagsmys

Klockan är vriden tillbaka en timme. Klockan är med andra 7 när barnen kommer och och säger godmorgon. Men vad annat kan man göra än att självklart säga godmorgon och mysa lite tillsammans med dom.
Jag och gubben låg kvar en stund till, hörde hur barnen grejade ute i köket, men lät som hållas. Efter en stund så kommer de in med en bricka med goda mackor på till allihopa, skrivna små söta saker så som hjärtan och våra initialer på Hasses och mina mackor med marmelad. Sen hade de gjort obóy och lagt lite grädde på. Servetter på brickan. Mys på hög nivå när de gör sånt här för deras gamla föräldrar...

De är fulla av sprallighet båda två. Mycket bus, mys och spratt i sängen innan det var dax att gå upp. Har inget planerat på dagen förräns ikväll då vi ska hem till goa vänner och äta lite gott och umgås. Ska bara ta dagen som den kommer.

Gick på stan en sväng igår, tyvärr var det totalt dött, jag hoppas för stadens skull att det var lite mer liv och rörelse på förmiddagen då det var Shoppinglördag igår i stan. Var inne i en affär som heter Blåfuran och började prata med försäljaren. Vi kom in på ämnet med gamla traditioner och att de försvinner mer och mer.
Så som att stöpa ljus, göra korv, göra pyssel hela familjen. Det finns säkerligen de som fortfarande gör detta, men jag känner med min generation att man har tappat detta vilket är jättesynd. Bestämde lite löst med henne i affären att vi skulle försöka dra ihop något sånt till nästa år, lite olika stationer med pyssel, bland annat stöpa ljus. Tycker detta är så viktigt för barnen att få uppleva, för det är ju ändå en mysig upplevelse. Men för att de inte ska tröttna så får man nog ha lite andra delar också som de kan pyssla med emellanåt när ljusen torkar. Jag hoppas innerligt att detta går att genomföra nästa år. Ska bli spännande att dra i det och planera. Planera är ju roligt.
Att få ha en riktigt gammeldags jul är något som jag skulle vilja uppleva. Barnen i Bullerbyn tex.

Nähä om man skulle ta tag i dagen. Ta tag i bara-vara-dagen...

Välkommen hem

Ja detta är två ord som kan betyda så mycket för så många personer där ute. Det lilla barnet som kommer hem från skolan, det vuxna barnet som är hemma på en vanlig söndagsmiddag, den vännen som är inbjuden av en annan vän på en middag eller enkel fika. Tänk att aldrig får höra dessa ord, att aldrig få känna dig välkommen hem. Aldrig få känna att du hör hemma någonstans eller att du inte betyder något för någon. Det måste vara en hemsk känsla

http://www.youtube.com/watch?v=x9muVloKw3M

Att sitta och lyssna på denna låten får mig att känna än mer för dessa utsatta personer som har denna känslan inom sig, att inte tillhöra någonstans, osäkerheten. Har ju varit i den sitsen till viss del innan, idag är jag där absolut inte längre vilket är helt underbart. Jag har ett hem att gå till, där jag känner mig välkommen, där mina vänner är välkomna närsom, dörren är alltid öppen brukar jag säga. Barnens kompisar är alltid välkomna, något som jag själv inte fick uppleva. Var alltid tvungen att "kolla av läget" hemma innan jag kunde ta hem någon. Var det en bra dag, eller var det en dålig dag.

Mycket av dessa tankar kommer upp nu av den anledning att vi går emot julen. En tid av en otrolig spänning, glädje och förväntan. Men de som inte känner likadant, de som upplever denna högtid som en otroligt jobbig tid, ångest, ensamhet, bitterhet, aggresivitet. Ja känslorna är många, men det är lätt att glömma det jobbiga, eller om det är som så att man vill inte se dom utan att man väljer bort det. Men vi är människor allihopa och alla borde få känna denna glädjen, värmen.
Ja jag vet, jag har förändrat min syn på det hela, bortser det ytliga, går mer in på djupet. Julen för mig handlar absolut INTE om klappar i mängder, mat i överflöd mm mm utan det handlar om närhet tillsammans med de som betyder mest för mig, min familj. Att få vara tillsammans utan att känna en massa måsten, bara ta dagen som den kommer. Denna hysterin som det är kring klappar, barnen som jämför, har du inte fått det senaste spelet, den senaste skinnjackan. Vad är det vi lär våra barn??? Vad är det för grund vi lägger?

Mina barn har gått från en period i livet då de fick allt de pekade på, deras kärlek blev köpt genom saker, belönade med saker, till att få en helt annan del i livet som innebär att man inte får allt man pekar på, att man faktiskt får spara ihop till olika saker i livet, att deras kärlek inte kan köpas.
Det första var det varken jag eller Hasse som stod för utan en sk mamma som är borta från mitt liv numera och även barnens liv. Kanske låter hårt men det var det bästa beslut jag någonsin har tagit. Det rika liv jag, älsklingen och våra härliga barn har idag går inte att jämföra med det vi levde i innan. Aldrig att jag vill eller kommer att gå tillbaka till det igen. Inte en chans. Den andra biten är det som jag och gubben håller på och lägger grund nu för barnen. Lite tufft för en då 7 och 4-åring att förstå varför det blev så helt plötsligt. Idag vet sonen (10 år) till en mycket liten del varför jag bröt. Dottern (7 år) vet knappt inget, hon är för liten för att få veta ännu anser vi, kanske är det fel, kanske är det rätt. Det får tiden utvisa.

Men gör mig en tjänst, tänk steget utanför det trygga du har runt om dig. Alla har inte den tryggheten.

Spökar eller inte

Ja det är en liten fråga som jag och gubben bollar emellanåt. Något eller någon är det som är här och hälsa på emellanåt i alla fall. Det är inget som skrämmer oss och definitivt inte barnen. Det är någon som går in genom dörren, som går i hallen emellanåt, någon har suttit i fotöljen i stora rummet.

Jag tycker sånt här är lite häftigt, så länge de inte gör oss något ont eller ger oss obehag. Men å andra sidan så kanske det är vi som stör dom/henne/honom i och med flytten, vem vet. Fast det verkar inte som om de har något emot oss ännu, så vi sköter nog oss. *ler*

Det tog ett tag innan vi märkte av det. Tog upp det med Hasse en dag varpå han bekräftade mina tankar, kändes ju riktigt skönt.

Vi har ju haft påhälsning innan, både där vi bodde innan men även i första huset vi hade, vart ganska så övertygad om att det var min morfar som var och hälsade på en sväng, eller rättare sagt två gånger faktiskt.

Ja en del av er har säkert redan slutat läsa, eller dömt ut mig med tanke på vad jag har skrivit, men det kanske finns någon mer där ute som är lite intresserad av detta som jag/vi är. Eller rättare sagt, tycker det är lite spännande.

Knepigt det där med vänskap

Hur man den ena dagen kan vara vänner och så bara för att i nästa andetag

stå utanför den gruppen?? Det berör mig inte så mycket direkt, men jag kan

inte annat än förundras över det hela. Är man inte fin nog, tillräckligt häftig,

har man fel syn på livet?? Ja man kan verkligen sitta och fundera över detta.

Men nä, det hoppar vi över. Det bara slog mig nu när jag läste lite på ett

annat ställe på nätet.

Jag har mina nära vänner och dom känner jag mig trygg med, de andra var/är

bara väldigt ytliga visade det ju sig allt eftersom tiden gick. Tur att man inte

är som person att man öppnar sig för vem som, hur som, utan att man försöker

att läsa av personerna som man träffar...

Bara ett litet kort inlägg.

Promenader = livslust

Att få ha möjligheten att kunna ut och gå mer eller mindre precis när man vill,
det är ett stort privilegium anser ju jag. Det finns så många där ute som inte kan
gå ut när de vill av många olika anledningar tyvärr.
Att kunna gå ut i detta underbara väder som verkligen har varit idag samt kunna
rensa tankarna, komma på en massa svar, eller inte, eller bara gå och njuta.
Njuta av den sköna höstluften, solen som skiner från en klarblå himmel,
kylan som biter i kinderna lite. Har gått med ett leende på läpparna nästan
hela dagen. Gick och sparkade ibland löven som låg på marken, gröna, gula,
röda, orangea... Ja alla möjliga färger låg det på marken.
Hittade lite olika stora och små löv som bara låg där och ropade på mig. Hasse
blir väl snart knäpp på mitt samlande av löv... Men jag tycker det är så mysigt.

Nu ikväll så kom Hasses jobbarkompis med ca 4 liter nyplockade kantareller,
så jag har suttit och rensat dom nu, lagt undan tills ikväll och imorgon, resten
fick hoppa in i frysen. Blev så otroligt glad över dessa godheter, vet inte var eller
hur man skall hitta dom i skogen, så man tar ju tacksamt emot dom när man får.

Vänner. Ja det är ett namn på människor som kommer i vår väg. Vissa stannar
enbart en kort stund, andra lite längre men går sen. Men så finns det ett par
stycken som verkligen stannar kvar. Dessa håller jag gärna lite hårdare i än
de andra vännerna. Hellre få men nära än många ytliga vänner. .
De äkta vännerna kan man dela glädje och sorg med, ja precis allt här i livet.
Jag har ett par stycken av dessa vänner och uppskattar deras vänskap otroligt
mycket vilket de får höra då och då. För man får ju inte glömma att visa samma
sak tillbaka. Det är ju ett ge och ta, inte bara ta. Ni vet vilka ni är.

Nu blir det mystid tillsammans med älsklingen. Barnen sover gott i sina sängar.

Gokväll på er.

Hjälp med ståndet....

Har alltid gillat Ica´s reklam, och gör så även denna gången med ståndet. Komiken
som är hela tiden ligger inte så högt, men det är nog med det som dom säljer
också för den delen.

Hade ju syjunta hemma i onsdags, jag och Ewa och
tack vare Ewa så har jag lärt mig att virka lite mer nu. Kunde "bara" göra Åremössa
innan, men nu så kör jag på mormorsrutor. Gjorde en mössa till Emmas docka
som hon hämtade här på jobbet innan, blev riktigt glad och hon ville ha fler...*ler*
Var nere och köpte lite nytt garn idag och en mindre virknål, men sen visade det
sig att svärmor har en hel del där hemma som jag gärna fick, så älsklingen var ute
och hämtade dom innan, så nu har jag ingen anledning till att inte virka. Kul är det
också samt ett tidsfördriv vilket underlättar i jobbet, speciellt när jag kör nätterna.
Det kan ju bli lite drygt ibland nattetid om det är lugnt och så.

Imorgon är det en fullspäckad dag. När jag har slutat så blir det en sväng upp till
pappa, sen hem, Emma ska på pannkaksdisco, efter det så är det ju nästan kväll,
ja inte riktigt men det är inte mycket kvar av dagen..haha.. Men det är roligt när
det händer saker och ting om helgerna.

Lycklig av själva livet

Ja precis vad överskriften säger så är och blir jag lycklig av själva livet i sig.

Numera så behövs det inte en massa grejer eller planerande för att

man ska bli lycklig, nä det räcker med att solen skiner, att man får en

godmorgonpuss av gubben.

Lycklig, det är ett ord som smakar härligt.

Såg i affären härom veckan att Allers Julmagasin hade kommit ut.

Hmm försökte att få dit en bild här, men det ville sig inte. Men

jag tror nog att ni vet vilken tidning som jag menar.

I vilket fall som helst så fick den följa med hem idag.

Har inte börjat att titta i den ännu, det får bli ikväll sen till

en god kopp the.

Emma hade med sig en kompis hem idag och vi hade planer

på att vi skulle göra lite örhänge idag så vi hamnade på Vardagslyx

och köpte med oss lite pyssel hem, det följde också med

två diadem som tjejerna har dekorerat så fint så. Båda två är

riktigt pyssliga av sig vilket jag tycker är roligt i sig.

Ikväll blir det mys med familjen, ja när väl Adam har kommit hem

och när Emma och Meja har lekt färdig, det vet man ju aldrig när det

bli.. Men det blir när det blir. Är barnen glada så är jag glad.

I helgen så blir det jobbardygn lördag-söndag varav resten av

familjen kommer att få mysa och roa sig själva vilket

inte brukar vara några som helst problem.

På söndag så är det kalas för Emmas del och

sen ska vi ta en tur upp till pappa en sväng och hälsa på.

Livet i övrigt är bara helt härligt. Det flyter på som aldrig förr.

Har mycket tankar och ideér om livets innehåll, men vi får

väl se vilken väg det kommer att ta. Ett steg är ju redan taget

och inbokat vilket känns superspännande. Men mötet i torsdag

gav mig lite andra ideér om olika saker, men som sagt vi får se.

Var och hämtade mina efterlängtade ringar idag, äntligen

sitter de på fingret igen. Precis där de ska sitta. Inte klokt

vad mycket mindre fingrar man har numera.

Gick ifrån en storlek på 20,5 ner till 17 1/4, så han

fick förminska 7 mm på varje ring, det är ganska så mycket.

Men nu sitter de där, glänser så fint så och jag är lycklig.