Jag vill ha ett hus vid havet.....

* Tro

* Mot okända mål

* Sparvöga

* Om du såg mig nu

Ja listan kan göras lång med bra och tänkvärda låtar som Marie Fredriksson har skrivit. Många är riktigt djupa med otroligt bra texter som riktigt berör.

Att kunna få ha ett hus vid havet skulle göra min själ så otroligt lugn och glad. Havet är en sån grej som kan lugna mig otroligt mycket. Sitt

* lugn

* våldsamhet

* styrka

* rogivande

som det meddelar oss andra som inte lever i havet. Att kunna sitta på en klipphäll en varm sommardag i flera timmar, bara låta tankarna flyta iväg med vågorna som rullar in. Men likväl en stormig höst/vinterdag när det vrålar för fullt och skummet yr in över stränderna. Spelar ingen roll för mig. Havet är mäktigt och har en läkande förmåga, iaf för mig.

Det är många gånger som jag har gått iväg ner till havet, stranden för att komma bort, bort från oroligheterna, men när jag har suttit där ett par timmar så känner jag ett sånt starkt lugn att jag kan gå tillbaka och bara vara. Det är många texter som har kommit fram när man har suttit där på klipporna eller på stranden. Många tårar som har runnit, många skratt som även har tittat fram emellanåt. Många timmars av saknad när man har varit ifrån den man älskar. Men också många timmar tillsammans med sin älskade, hand i hand längs strandkanten, sittandes tätt tätt intill varandra längst ute på piren tillsammans, världen omkring försvinner bort just då.

Bara vi två just då.

Ja havet har en mycket speciell plats i mitt hjärta och minst 1 gång per år så måste jag till kusten, västkusten är den som ligger mig närmast i hjärtat.

För att känna den salta luften, den mjuka sanden mellan mina tår, dom varma klipphällorna, det salta vattnet. Behöver det för själens skull.