Ännu en helg till historierna

Ja så har även vecka 45 avslutats. Har haft en härlig helg med en massa roligheter, men visst har det varit intensivt, det kan jag inte förneka. Men vad gör väl det när det inte är några
tråkiga saker.

I lördags så var det höstmarknad i Missionskyrkan och då både gubben och jag är scoutledare (jag icke invigd ännu dock) och barnen är med i varsin patrull så föll det ju sig ganska så naturligt att befinna sig där nere. Jag satt i kakståndet och sålde både lotter och kakor samt hemmagjord lingonsylt. Kakorna som såldes hade jag och miniscouterna (plus lite fler ledare förstås) gjort vilket var mycket uppskattat av mammor, pappor, mor-och farföräldrar. Hade lite växlande sällskap där i form av miniscouter, men det är bara roligt. Allting gick åt, såväl sylt som kakor.

Emma stod bland annat på ett ställe som heter Peka rätt. Man pekar med en pinne på olika lappar och vinner eller inte vinner beroende på vad det står på baksidan av lapparna, detta gjorde hon mycket bra och var riktigt stolt.

Adam satt och sålde lotter till ett leksakslotteri. Dom lotterna gick som smör i solsken. Det brukar vara bland de mest populära stånden oftast, det och chokladhjulet. Han och en kille till ifrån hans patrull satt där hela tiden mer eller mindre i alla fall. Tog lite springa-runt-pauser förstås vilket de måste få göra.

Älsklingen min stod där ute i regnet och blåsten för att steka hamburgare och lägga ihop dom. De hade visst sålt nästan 200 burgare. Kul. Han hade lite ont i ryggen sen, men det gick över när vi han hade duschat varmt.

När detta var över så var det bara hem o göra sig iordning inför nästa drabbning. Lille Jespers dop. Fick vara fotograf åt syrran vilket bara är roligt tycker jag. Han var så otroligt duktig, vart inte ledsen ett dugg när prästen blötte ner honom, inte heller under sångerna eller så heller.
Carina och Lasse hade valt helt underbara sånger till dopet, det var nog en del ögon som inte var helt torra under dopet. Efter det sen så var det fika hemma hos dom. Tack för allt du gjorde till Emma. Det uppskattas otroligt mycket.
Hoppas att ni fick lite lugn och ro sen på kvällen, det var ni väl värda.

Idag så vart det scoutinvigningsdax nere i kyrkan. Så vi var där också självklart. Emma var så stolt när hon fick sin scarfs och märke, jag fick order om att sy fast det inatt, vilket jag självklart har gjort till henne. Det är ju scouterna imorgon. Efteråt så var det fika, lite strul med Emmas fika, tyvärr alldeles för vanligt. Men det ordnade sig efter ett tag, efter en hel del tjat ifrån våran sida. Men det SKA bara funka på ett sånt ställe tycker jag.

Spel och mys blev det sen hemma, samt lite sömn för min egen del då man jobbar inatt. Ute smattrar regnet riktigt rejält, då är det skönt att sitta här inne och jobba, slippa vara ute och frysa.

Lugnet sänker sig

Ja för en kort stund i alla fall. Barnen skickade jag ut en sväng. Leka av sig lite
av sitt spring som de har i benen. Snön är ju härlig då man kan göra så otroligt
mycket med den, det är ju bara fantasin som sätter gränserna. Härligt.

Känner mig lite som en taxi idag. Först hämtade jag Emma och hennes kompis,
efter en timme så var det dax att hämta Adam på skolan, han har långdag på
torsdagar. Lovade visst i ett svagt ögonblick att jag skulle hämta gubben också,
så snart är det dax att hoppa ner till bilen igen o sätta sig för att hämta hem älsklingen
vilket jag gör så gärna, det är inte det. Men ibland blir det lite farande.

Ska följa med Ewa till ett eventuellt städ- eller spaparty. Ska bli intressant och se
vad det blir för något. Skulle vara skönt med ett litet spaparty. Men kul att bara komma
iväg lite, säger jag som var iväg igår också.... Ja ja....

Nä man skall väl ta och frysa in muffins och chokladbollarna.

Stolt och bekymrad mamma

Ja det vart ju som sagt två omgångar med utvecklingssamtal idag. Adam var ju först ut
och där händer det ju lite saker. Dyslexiansvarig är inkopplad och hon ringde mig innan
och vi kom överens om att vi avvaktar tills att ITPA är gjord. Han har kompisar hela
tiden i skolan, på rasterna, i klassrummet, aldrig några bekymmer eller "tjurigheter"
när det gäller att jobba med olika uppgifter. Det är alltid gott att höra när det går
bra för barnen oavsett om det är stora eller små saker.

Sen var det ju dax för "lilla" Emma. Det var enbart plus i kanten för henne. Istället
för att hon ligger på vanlig nivå så ligger hon snäppet över. Hon kommer att få lite
svårare uppgifter i både matte och i svenskan, lite svårare böcker i läxan just så
att man håller hennes intresse uppe så att hon inte tappar det. Hon fungerar i gruppen,
har kompisar omkring sig, hjälper gärna till när det är något. Ja det var bara gott
att sägas om henne. Det hon skulle tänka på bara var att inte tvivla på sina kunskaper.

Så det är en stolt mamma som stoppade sin små troll i säng ikväll. Två små troll
som är fulla av spratt, bus och glädje. De är vår stora glädje i livet.

Ont det gör ont, men det går..

Ja det är ju klart att det går, allt går, bara man ger sig sjutton på det hela,

vilket jag gör. Var nere och tränade igår i 2 timmar, var så otroligt skönt, men

det är ju så, vill man bli fin så får man lida pin, sånt är livet. Idag har jag

sån hiskelig träningsvärk i låren, dålig stretching sa en kompis, hmm, kanske

eller så kanske det beror på att det var ett tag sen man tränade så ordentligt.

Ja ja, hur som haver så känns det idag. Men imorgon är det bara på det igen.

Idag så har det varit utvecklingssamtal som har tagit mest av dagens planering,

först ut var Adam på morgonen, inget nytt blev sagt, men däremot så var vi

överens om att gå vidare med vissa tester på honom för att utesluta eller

upptäcka vissa saker, man hoppas ju självklart på att utesluta, men det återstår

att se som sagt. Känns skönt att man är på samma våglängd som hans klasslärare.

Hon känner ju honom bäst (i skolans värld) då hon har följt denna klassen sen de

började förskoleklassen vilket känns mycket tryggt. Hon känner barnen och

barnen känner henne och är trygga med henne.

Nu snart är det dax för Emmas utvecklingssamtal, hennes första riktiga eller vad

man skall säga. Kändes inte så där jätteinarbetat förra året. De hade bara känt

barnen nån månad innan de började med utvecklingssamtal, men men.

Ska bli mycket intressant och se om hennes lärare har samma uppfattning

om henne som vi har. Och även om de ser samma bekymmer i klassen som vi ser.

Barnen kom in efter att ha varit ute ett par timmar efter skolan, helt rödrosiga om

kinderna båda två, härlig syn. Efter att de hade varit inne en liten stund så kommer

de båda två:

-Mamma, mamma, får vi baka chokladbollar..

Vad svarar man som mamma:

-Självklart, köket är erat.

Ut for de, letade upp recept och började baka, med Emmas havregryn så att

även hon skulle kunna äta dom. Det tog inte så lång stund innan de var färdiga

och satt och smaskade på varsina bollar. Goa ungar.

Själv så har jag gjort glutenfria Schackrutor, har bara gjort degen än så länge och lagt

den i kylen så den skulle stelna lite. När vi kommer hem sen så ska jag baka ut dom.

79 år gamla brev

Höll på och städa här hemma, ja roligt är det ju inte, men ett nödvändigt ont. Men mitt i städande hittar jag gamla brev, ja jag visst att jag hade dom, men inte direkt var. Men hittade dom nu så sagt. Satt och läste dom lite, visste att det var brev ifrån morfar till mormor. Men mitt ibland alla dessa så hittar jag brev som är ifrån min gammelmormor till mormor.

Tårarna började rinna när man läser dom, inser och känner att jag saknar mormor och morfar nåt så otroligt mycket. Vissa gånger kommer det över en mer än annars. Idag var det ju en sådan dag. Morfars glada leende, busigheter, skratt. Mormors goda mat, glada leende och små spratt som hon gjorde emellanåt, men oftast så stod morfar för dessa bus.

Kan än idag känna doften ibland ifrån deras kök, eller när man kom dit och mormor hade baka mandelkubb, mycket speciell doft spred sig då i hela huset. Källaren, morfars plats där han oftast fick vara ifred..*ler*... Pannan med sin speciella doft. Vinden, den mörka, där det inte fanns någon lampa som lyste upp hela delen utan bara en liten liten bit.

Ja många minnen har jag ifrån den tiden när dom levde. Morfar har varit död i 11 år nu, mormor i snart 3 år. Men det känns som mycket längre tid. Skrev en fin dikt (ja enligt mig i alla fall) till mormors begravning, det gjorde även min syster men det var riktigt jobbigt att läsa upp den vid det tillfället. Har den fortfarande kvar, vilket känns bra.

Har en speciell bok där jag har skrivit in de dikter som är mycket speciella för mig. Det har blivit ett par stycken på både gott och ont. Ett par är skrivna när det är någon har gått bort, ett par är skrivna av några andra anledningar.

Skriver både mycket och gärna vid olika tillfällen i livet när det är svårt

att få fram sina känslor. Lättare att skriva än att prata.

Mitt i natten tankar.

Ja vissa nätter så tänker man mer än andra. Har väl mycket just nu uppe i maskineriet, vad vet jag, men just nu snurrar det en massa.

Hasse och jag pratade om julen igår igen, julafton och juldagen är inbokade och klara och dom två dagarna känns otroligt roliga och spännande. Lugn och ro, det är det jag vill ska avspegla sig i våra jular numera och det verkar som om det kan tänkas infrias nu från och med i år. Kvar är ju annandag, men vi kom på en kanonlösning, men sen återstår det ju att se om det emottages på samma sätt som vi känner. Ska bli mycket intressant att se denna reaktionen hos en del. Men det är bara som så att det är vår tid nu att ta lite plats, funkar inte att hunsa runt med oss längre.

Vet att man inte kan gå över lik för att få det som man vill, men å andra sidan så har ju andra gjort det förr och lyckats komma undan med det genom en hel drös olika skäl. Men som sagt, det viktigaste för vår familj numera är lugn och ro. När till och med barnen efterfrågar det så känns det än mer viktigt för vår del att infria det löftet till barnen. Julen är ju mer eller mindre barnens högtid, lugnets högtid, tid för eftertänksamhet, tid för att varva ner. Denna hysterin som råder över julen med diverse klappar, den ena dyrare än den andra, nä det är inte vår grej. Självklart ger vi våra barn julklappar, men definitivt inte i överflöd, vad vinner de på det?? Kärlek kan inte nu och aldrig sen heller köpas för pengar. Barnens kärlek förtjänas genom respekt för dom.

Det finns säkert de som läser detta som bara sitter och gapar, eller som dumförklarar mig, men det bjuder jag på i så fall. Ärligt talat så bekommer det mig inte längre vad andra tycker och tänker om mig. Jag är som jag är och det tänker jag inte ändra på bara för att någon annan tycker att jag borde det. Nä, den tiden är förbi med råge.

De som betyder något för mig idag är min familj och våra underbara nära vänner som man dela glädje och sorg med, som finns där även om man har en skitdag, som peppar en, som skrattar med en. De som betyder detta för mig vet vilka dom är och behöver inte hela tiden bekräftelse på detta. Det är sann vänskap och kärlek för mig. Vänskap för mig ska vara kravlös, från bådas håll självklart.

Jag har under livets gång både förlorat men å andra sidan också fått nya härliga vänner på vägen, från olika stigar har de slagit följe med mig på livets gång. Jag uppskattar deras vänskap otroligt mycket vilket de också vet. (psst: säg till annars..... psst haha)

Att delge sig av sitt liv har aldrig varit en självklarhet för min del. Det skulle alltid hållas tyst om allt som hände hemma, gud förbjude att någon utomstående fick veta vad som hände innan våra väggar. Har tagit många år, många svek, mycket förtroende för mig att kunna öppna mig för folk. Ja det är ju inte så att jag går fram till första bästa och delger mitt liv, är fortfarande till viss del avvaktande och försöker läsa av de som kommer på min stig. Längesen som jag vart sviken av någon nu vilket känns underbart. Det är ett mycket litet antal som vet precis ALLT om mig och min familj, hmm det lät ju som om vi har en massa hemligheter, men nej det har vi inte, men det jag syftar på är det som hänt innan. Men som sagt, det är ett par stycken som har följt min väg, som jag har kunnat prata med, gråta ut emot deras axel, bolla mina tusen miljoner tankar och oftast kunnat reda ut ett och annat. De är guld värda dessa vänner. Att de är kvar vid min sida än idag är för mig en stor gåta, men jag är tacksam,

Fabriksåterställning

Hur kul det nu var så var det nödvändigt för nu funkar datorn kanon igen, vilket underlättar en hel del faktiskt, datorn är bra mycket snabbare nu. Så tradigt med sega datorer. Ska göra detsamma med gubbens dator imorgon sen för att få lite fart på den också.

Helgen är till ända, en helt ok helg med en hel del inslag dock, men men. I lördags så smällde Hasse med sin lilla R5-a. Så träligt, men huvudsaken är ju att han och den andre föraren klarade sig. Det vart ju bara plåtskador, men ändå. Man fick ju hjärtat i halsgropen när han ringer och meddelar att han har råkat ut för en olycka, så snabbt har jag aldrig varit nere i bilen och kört ut dit. Barnen hängde ju självklart på också. Tog en sväng in till akuten sen dessutom i och med att han fick ju ont i ryggen strax efteråt. Misstänkte ju starkt att det var musklerna som hade fått smällen, vilket också röntgen visade. Men ändå skönt att de kollade igenom och lyssnade på honom istället för att bara dissa och så som många läkare tyvärr gör lite alltför lätt emellanåt.
Barnen fick vara hos Ewa under tiden, hur kul är det för dom att sitta på akuten och uggla, det har de tyvärr fått göra alldeles för många gånger under deras korta liv. Man uppskattar sina vänner som ställer upp i tid och otid, självklart gör man ju samma sak tillbaka när det behövs. Livet består ju mycket av att ge och ta.

Söndagen tog vi det bara lugnt mest hela dagen. Bara var. Sen på kvällen så vart vi hembjudna till Jennie och Thomas på tacokväll. Barnen hade ju klätt ut sig förstås och tyckte då att även Hasse och jag skulle göra det. Sagt och gjort. Vi blev två clowner tillsammans med en häxa och ett skelett. Men det blev ett gott skratt när vi ringde på deras dörr självklart. Hade det mycket roligt och var inte hemma förrän kl 1 inatt. Men vad gör väl det när man är ledig, både de och vi var lediga idag. Men visst, jag kan inte neka till att det kändes lite konstigt idag att det skulle vara måndag, nä det kändes mer som en söndag. Haha.

Sonen vaknade genomförkyld idag och utvecklade feber under dagen samt ont i halsen. Lider verkligen med honom. Är ju aldrig roligt att vara sjuk, än mindre när man är ledig ifrån skolan, det kommer man ju ihåg själv från förr i tiden när man hade lov. Men det är ju bara att hoppas att det inte blir långvarigt för honom. Man får göra så bra det bara går nu hemma istället med spela spel och mysa. Allt går ju, det är ju bara vad man gör det till. Finns ju mycket man kan pyssla med hemma, det gäller bara att hitta sakerna.

Ville bara passa på att tacka er som stöttade med tankar och ord förra veckan när jag var riktigt nere. Guld värda är ni ska ni veta.