hmmmmmm

Visst är det otroligt knepigt hur olika människor ser på saker och ting. Något som är självklart för den ene är totalt obegripligt för den andre. Det är ju inte så konstigt att det blir diskussioner och annat tjafs egentligen.
Men hur kan man då förändra det på något annat sätt än att vara mer eller mindre totalt ärlig vid människor som man möter. Självklart ärlig utan att såra alltför mycket, man kan ju välja sina ord emellanåt så man ändå får fram budskapet utan att det gör för ont så att säga. Men hur länge orkar man med vissa saker, hur mycker ska man svälja innan det bubblar upp och blir en större sak än vad det borde ha blivit ifrån början??

Det bästa är att gå undan och vara lite själv ibland så att man kan fokusera och kanske komma fram till en annan lösning. Jag är ju inte den som direkt tar några diskussioner i större grupper utan lyssnar mer då för att kunna framföra min talan sen. Men sen när det gäller att prata öga mot öga så är jag ganska så duktig på att prata. Men även där väljer man hur mycket energi man ska lägga på just denna diskussionen, om det är värt att lägga ner en massa, gynnar det mig i längden eller är det kanske bättre att köra korta men intensiva svar och lösa det snabbt.

Satt på en fest häromdagen och vi konstaterade att vi kvinnor är ganska så komplexa och gör det hela större emellanåt än vad det kanske är. Men jag försöker ändå att inte göra det. Men jag är långt ifrån perfekt så visst glider jag dit också då och då.
Men jag har sagt länge och kommer alltid stå för min åsikt där och det är ju att jag hellre jobbar i ett blandat arbetslag än enbart ett arbetslag med kvinnor. Allt detta skitsnackande om allt och alla mest hela tiden. Att den ene ska vara bättre än den andre. Att det ska vara svårt att ge o allra helst ta kritik, och den allra svåraste kritiken att ge är den positiva, den negativa kan vi ibland gödsla med. Nä tacka vet jag karlar, de kör med raka rör och därmed basta. Inte mycket skitsnack där inte. I alla fall inte med de grupper som har haft karlar i som jag har jobbat med.

Sen kanske det kan ha lite med att göra att jag oftast har lättare för att få kontakt med karlar än vad jag har med kvinnor. Har alltid varit så och kommer väl kanske så också vara. Inte vet jag. Men när jag var liten så var jag ju en riktig pojkflicka ut i fingertopparna. Älskade att klättra i träd, inte rädd för att skita ner mig, spela kula, bygga kojor med mera med mera. Ja sån var jag och det sitter väl kvar fortfarande lite tror jag nog.

Ja ja det blir som det blir här i världen.......