Att få möta mannen i ens liv är något som jag önskar att alla får uppleva. Att få känna den där känslan att man hör ihop, att det känns rätt på alla plan.

Den tryggheten man känner tillsammans med den personen när man är tillsammans räcker för att man kan flytta berg. Titta i personens ögon och se att man är hemma. Hemma hos sitt hjärtas själ. Ens själsfrände.

Men ibland så behöver man vara ifrån varandra lite för att känna den där saknaden igen. Pirrandet i magen när man hör rösten på telefon. Saknar man inte den man älskar när man är iväg så är det kanske något som inte stämmer till 100%. Eller så kanske det gör det i alla fall. Det är ju så olika hur man har det i sina förhållanden där ute.

Varje gång jag är iväg ifrån min familj längre stunder så saknar jag dom oerhört mycket. Att kunna ringa dom på kvällen, säga godnatt till barnen samt en slängpuss och slängkram gör att det inte känns lika jobbigt att vara ifrån dom. Det där lilla sms-et ifrån älsklingen under dagen gör att den dagen flyter förbi även den, en dag närmare att man får komma hem igen, hem till dom som betyder mest av allt, till dom man älskar.

Jag älskar dig!!!