79 år gamla brev

Höll på och städa här hemma, ja roligt är det ju inte, men ett nödvändigt ont. Men mitt i städande hittar jag gamla brev, ja jag visst att jag hade dom, men inte direkt var. Men hittade dom nu så sagt. Satt och läste dom lite, visste att det var brev ifrån morfar till mormor. Men mitt ibland alla dessa så hittar jag brev som är ifrån min gammelmormor till mormor.

Tårarna började rinna när man läser dom, inser och känner att jag saknar mormor och morfar nåt så otroligt mycket. Vissa gånger kommer det över en mer än annars. Idag var det ju en sådan dag. Morfars glada leende, busigheter, skratt. Mormors goda mat, glada leende och små spratt som hon gjorde emellanåt, men oftast så stod morfar för dessa bus.

Kan än idag känna doften ibland ifrån deras kök, eller när man kom dit och mormor hade baka mandelkubb, mycket speciell doft spred sig då i hela huset. Källaren, morfars plats där han oftast fick vara ifred..*ler*... Pannan med sin speciella doft. Vinden, den mörka, där det inte fanns någon lampa som lyste upp hela delen utan bara en liten liten bit.

Ja många minnen har jag ifrån den tiden när dom levde. Morfar har varit död i 11 år nu, mormor i snart 3 år. Men det känns som mycket längre tid. Skrev en fin dikt (ja enligt mig i alla fall) till mormors begravning, det gjorde även min syster men det var riktigt jobbigt att läsa upp den vid det tillfället. Har den fortfarande kvar, vilket känns bra.

Har en speciell bok där jag har skrivit in de dikter som är mycket speciella för mig. Det har blivit ett par stycken på både gott och ont. Ett par är skrivna när det är någon har gått bort, ett par är skrivna av några andra anledningar.

Skriver både mycket och gärna vid olika tillfällen i livet när det är svårt

att få fram sina känslor. Lättare att skriva än att prata.